Barns rätt till sina föräldrar

Ställd till: Utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring, Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.2:0864/08


Barnombudsmannen deltog den 13 augusti 2008 i en hearing som anordnades av Utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi framförde då muntligen våra ställningstaganden med anledning av utredningens direktiv och de preliminära ställningstaganden som utredaren inledningsvis redovisade. Härmed översändes synpunkterna skriftligen.

Barn har rätt till båda sina föräldrar för att få sina behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran tillgodosedda. Det framgår av svensk lag, föräldrabalkens 6 kapitel 1,2, och 2a §§  och av de folkrättsliga dokument som Sverige genom regering och riksdag åtagit sig att följa och genomföra. De berörda internationella konventionerna är bland andra FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Flyktingkonventionen), FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 16 punkt 3, Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) artikel 8.
 
Sverige och svenska myndigheter är alltså skyldiga att följa de artiklar som finns i de internationella och europeiska konventioner som Sverige ratificerat genom regering och riksdag.

Enligt barnkonventionens artikel 9 får ett barn inte skiljas från sina föräldrar och enligt artikel 10 ska ansökningar om familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt. Dessutom finns den övergripande artikeln 3 om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och andra artiklar i barnkonventionen, till exempel 19 och 27, om att staten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att barn ska få skydd och omvårdnad. Att skilja på barn till föräldrar med flyktingstatus och föräldrar som av andra skäl är bosatta i Sverige måste för barnen framstå som obegripligt och är i sig en sådan diskriminering som artikel 2 i barnkonventionen beskriver (”olika status”).

Barnombudsmannen finner det uppenbart att barn och unga upp till 18 år enligt barnkonventionen har rätt att invandra till Sverige för att förenas med sina föräldrar och andra anhöriga och att berörda myndigheter då är skyldiga att ge dem allt skydd och bistånd de behöver. Vi anser att föräldrar till barn under 18 år ska undantas från krav på arbete och bostad vid familjeåterförening. Det kan få allvarliga konsekvenser för ett barn att tvingas vara åtskilt från en eller bägge föräldrarna, i väntan på att någon av dessa ska få arbete och lämplig bostad. Om barnen under lång tid lever utan anknytning till sina föräldrar och utan den omvårdnad som barn behöver kan de utveckla stora problem, som de för med sig när de väl kommer till Sverige. Att låta barn snabbt förenas med sina föräldrar leder till minskat mänskligt lidande och sannolikt minskade kostnader för samhället.

Det primära i dessa situationer av familjesplittring måste därför vara att återförena familjen så snabbt som möjligt. Ett barn under 18 år måste ha en ovillkorlig rätt att få återförenas med sin förälder/sina föräldrar, utan krav på att försörjningen är ordnad.

Vi hävdar därför att idén om att föräldrarna till de barn som söker tillstånd att förenas med sin familj i Sverige måste ha sådana arbetsinkomster att de kan försörja sina barn, strider mot svenska internationella åtaganden.  Mot denna bakgrund föreslår vi att utredningen ska undanta de fall då barn och föräldrar ska återförenas från förslaget om försörjningsplikt.

Vid den konsekvensanalys som utredningen ska göra, krävs en ordentlig belysning av barnets rättigheter och risker i den psykosociala utvecklingen. Det krävs ett barnperspektiv på frågeställningen, vilket förutsätter kompetens om barns behov och utveckling. Det är bland annat viktigt att ha kunskap om barns behov av anknytning, omvårdnad, samspel och skydd samt barns tidsuppfattning.

Lena Nyberg
Barnombudsman