Kompletterande synpunkter till Barnombudsmannens tidigare skrivelse Förbjud isolering av barn och unga

Ställd till: Socialminister Göran Hägglund
Diarienummer: 9.2:0138/09


FN:s barnrättskommitté konstaterar i sina Concluding Observations (CRC/C/SWE/CO/4) angående Sveriges fjärde rapport att Sverige skyndsamt bör se över nuvarande praxis och lagstiftning av tvångsmedlet avskiljning. Barnrättskommittén anser att avskiljning endast ska användas i mycket exceptionella fall, att den tillåtna tiden för avskiljning ska förkortas och att Sverige ska eftersträva dess slutliga avskaffande. Barnrättskommittén har även uttryckt oro för att avskiljning används som bestraffning. Barnombudsmannen vill nu komplettera sin tidigare skrivelse med nya uppgifter som framkommit genom en granskning av avskiljningsbeslut på särskilda ungdomshem.

Barnombudsmannen har granskat drygt 450 avskiljningar på särskilda ungdomshem under perioden den 1 juli 2008 till den 31 december 2008. Under den aktuella perioden har cirka 100 avskiljningar berört barn under 15 år. Det handlar om cirka 40 barn under 15 år. De oroväckande signaler som Barnombudsmannen har fått om avskiljning av barn och unga har visat sig vara befogade enligt vår granskning av avskiljningsbeslut. Granskningen visar att avskiljningar på de särskilda ungdomshemmen används på ett sätt som inte är förenligt med vare sig artikel 37 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), svensk lagstiftning eller de riktlinjer som Statens institutionsstyrelse (SiS) satt upp för de särskilda ungdomshemmen. Artikel 37 i barnkonventionen slår fast att inget barn olagligt eller godtyckligt får berövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller andra former av frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.

De slutsatser Barnombudsmannen kunnat dra utifrån granskningen av avskiljningsbesluten är att avskiljning i flera fall använts rutinmässigt eller som bestraffning för icke önskvärt beteende eller att personalen har provocerat den unge, så att han eller hon blivit aggressiv vilket sedan lett till avskiljning. Det finns även exempel på barn och unga som har ångest och befinner sig i kris som avskiljs istället för att få adekvat behandling.

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) stadgar att om den intagne är under 15 år ska läkare skyndsamt yttra sig om avskiljningen och om läkaren begär det, ska avskiljningen avbrytas. I de cirka 100 avskiljningarna av barn under 15 år som Barnombudsmannen granskat är dokumentationen om läkare har kontaktats mycket bristfällig och saknas helt i stor omfattning. I få av dessa fall framgår det av dokumentationen om personal fått tag på en läkare och vad denne i så fall har yttrat sig om.

Både av förarbetena till bestämmelsen om avskiljning och av beslut av Justitieombudsmannen kan utläsas att bestämmelsen ska tillämpas ytterst restriktivt.

I förarbetena till bestämmelsen om avskiljning konstateras:

”Sålunda bör i princip isolering inte få förekomma under vården. Att en isolering kan få skadliga verkningar för den unge är numera allmänt erkänt. En annan sak är att det kan vara nödvändig i vissa extrema situationer – t.ex. när den unge under akut påverkan av alkohol eller narkotika eller av annan orsak är starkt ”utåtagerande” – under kortare tid hålla den unge avskild från övriga vårdbehövande.” (1) 

Justitieombudsmannen har så sent som år 2007 i beslut avseende en anmälan mot SiS och behandlingshemmet Sävastgården i fråga om tillämpningen av bestämmelsen angående avskiljning uttalat:

”Det är ett grundläggande krav att alla inskränkningar i de intagnas fri- och rättigheter i olika hänseenden har stöd i lag. /…/ Det är angeläget att den bestämmelsen inte tillämpas på ett sådant sätt att vården bedrivs i en gråzon och därigenom kan komma att ske på ett sätt som inte står i överensstämmelse med lagstiftningen”. (2)
 
Barnombudsmannen anser att åtgärder genast måste vidtas för att garantera rättssäkerheten för barn på särskilda ungdomshem. Vi vill sammantaget se fem förändringar varav tre förändringar även återfinns i vår tidigare skrivelse.

  • Tillsynen på institutionerna skärps med tätare, längre och fler oanmälda inspektioner. Socialstyrelsen som efter årsskiftet tar över tillsynsansvaret bör få tydliga direktiv om detta
  • Inrättande av oberoende barnombud som företräder omhändertagna barns och ungas intressen.
  • Lagändringar som förbjuder isolering av barn. Det rör sig då om ändringar i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga § 15 c och i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård § 17.
  • Personal som arbetar med barn som är placerade utanför det egna hemmet ska utbildas i konflikthantering, barnkonventionen och andra rättighetsdokument samt riktlinjer från FN.
  • Barn och unga har yttrandefrihet och ska ha rätt att på eget initiativ uttala sig i media. Det kräver att SiS förtydligar för sin personal att grundlagens yttrandefrihet ska tillämpas.


Fredrik Malmberg
Barnombudsman


1. Prop. 1979/80:1 Del A s. 598
2. JO, dnr 1316-2006, 2007-10-24