Lagstiftningen som rör placerade barn måste utgå från barnets rättigheter

Ställd till Socialminister Göran Hägglund
Dnr 9.2:0293/10

I dag överlämnas Barnombudsmannens årsrapportering 2010 till regeringen. I årsrapporteringen låter Barnombudsmannen ungdomar som bor på de statliga ungdomshemmen komma till tals som experter på sin situation och berätta om sina erfarenheter. Utifrån deras röster och Barnombudsmannens kartläggning är det tydligt att rättighetsperspektivet måste stärkas i den lagstiftning som omgärdar barn och unga i samhällsvården. I denna skrivelse utvecklar vi vår argumentation kring de avgörande förändringar Barnombudsmannen vill se för placerade barn.

Under våra besök på särskilda ungdomshem framkom det att många ungdomar inte kände till sina rättigheter och att centrala rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) kränks under vistelsen på det särskilda ungdomshemmet. I våra intervjuer med ungdomarna framkom att barnets rätt till ett privat- och familjeliv åsidosätts då deras möjligheter att ringa vänner och familjemedlemmar begränsas rutinmässigt utan stöd i lag. En del ungdomar berättade om avskiljningar som utförts på felaktiga grunder. Det framkom även att barnets rätt till utbildning inte tillgodoses fullt ut. En del ungdomar berättade även om att de inte blev trodda när de var sjuka och därför inte fick träffa en läkare i enlighet med barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård.

Rättighetsperspektivet i lagstiftningen
Den nuvarande lagstiftningen (1) som rör placerade barn är repressiv och inriktad på de begränsningar och tvångsmedel som styr barnens vardag. Lagstiftningen saknar ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från barnets situation och vad barnet har rätt att förvänta sig av vården. Det är uppenbart att lagstiftningen inte i tillräcklig utsträckning har setts över som en följd av Sveriges ratificering av barnkonventionen.

Barnskyddsutredningen valde att inte genomföra en total översyn av lagstiftningen som rör placerade barn och konstaterade att ”lagens bestämmelser på många punkter behöver ses över, även om de inte är särskilt angivna i direktiven. Det har emellertid inte varit möjligt att inom ramen för den tid utredningen haft till förfogande kunna genomföra en sådan heltäckande översyn.” Vidare menade Barnskyddsutredningen att ”Den föreslagna lagen om stöd och skydd för barn och ungdomar bör kunna utgöra en plattform för fortsatt reformarbete.” (2) Barnombudsmannen instämmer i detta. En översyn är nödvändig för att tillförsäkra placerade barn och unga deras grundläggande mänskliga rättigheter.

Vid en översyn av lagstiftningen som rör placerade barn kan Norge fungera som inspirationskälla. I lov om barneverntjenester (barnevernloven) finns många av rättigheterna i barnkonventionen uttryckta direkt i lagstiftningen som rätten till skydd mot alla former av våld enligt artikel 19 och rätten till privatliv enligt artikel 16 i barnkonventionen. I Norge vill Barne-, likestillings- og inkluderingsminister Audun Lysbakken gå ännu ett steg längre och har påbörjat ett arbete inom departementet att utreda behovet av att omarbeta barnevernloven till en rättighetslag för barn. (3)

Rätten till utbildning
Ett tydligare rättighetsperspektiv i tvångslagstiftningen är angeläget av flera skäl, inte minst för att säkerställa det placerade barnets rätt till utbildning. Artikel 28 i barnkonventionen säger att alla barn har rätt till utbildning. Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska staten respektera och tillförsäkra varje barn de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. Rätten till utbildning ska vara likvärdig för alla barn och unga.

FN:s barnrättskommitté (barnrättskommittén) har uttryckt oro över att särskilda grupper av barn diskrimineras i utbildningen och har definierat olika grupper som är särskilt benägna att diskrimineras varav frihetsberövade barn utgör en av dessa utpekade grupper. (4) Barnrättskommittén har konstaterat i sina sammanfattande slutsatser angående Sveriges fjärde rapport att Sverige måste säkerställa alla barns rätt till utbildning. (5)

De ungdomar som vi intervjuade var generellt mycket nöjda med skolan på det särskilda ungdomshemmet men däremot uttryckte så många som en tredjedel av ungdomarna att de fick för lite skola. Statens institutionsstyrelse (SiS) har nyligen infört en ny skolorganisation efter skarp kritik från Skolverket år 2007 (6)för att minska kvalitetsskillnaderna mellan hemmen och ge eleverna bättre förutsättningar att nå de nationella målen. Många åtgärder är vidtagna men det är inte tillräckligt för att tillgodose rätten till utbildning. Ungdomarna vi intervjuade tyckte att skoldagen var för kort, att de inte fick läsa alla ämnen och att de inte kunde få betyg i alla ämnen på grund av brist på lärare som kunde betygsätta deras färdigheter. På ett av ungdomshemmen var det obligatorisk idrott på schemat men det fanns ingen idrottslärare som kunde sätta betyg.

Bo Vinnerljung som är professor i socialt arbete har i flera studier lyft fram utbildningens betydelse som framgångsfaktor och i synnerhet för barn och unga som varit placerade utanför det egna hemmet. Forskningen visar att barn som vårdas av samhället har svaga skolprestationer bakom sig och löper hög risk att bli lågutbildade som vuxna. En låg utbildningsnivå har starka samband med allvarliga problem i vuxen ålder för dessa barn. (7)

Utifrån den forskning som finns om placerade barns skolgång och barnrättskommitténs rekommendationer till Sverige anser Barnombudsmannen att det är angeläget att hävda barnets rätt till utbildning. En lagstiftning som utgår från ett rättighetsperspektiv måste slå fast att omhändertagna och placerade barns rätt till likvärdig utbildning inte får inskränkas. Barnombudsmannen anser också att Skolinspektionen bör få i uppdrag att genomföra en omfattande uppföljning av hur placerade barns rätt till likvärdig utbildning tillgodoses.

Oberoende barnombud
Många av de ungdomar vi intervjuade under våra besök kände inte till sina rättigheter. Det måste även finnas ett enkelt sätt för placerade barn att slå larm vid missförhållanden. För att stärka rättssäkerheten för barn och unga som är placerade föreslår Barnombudsmannen att det inrättas ett nationellt oberoende barnombud vid Socialstyrelsens tillsynsavdelning som kan företräda deras rättigheter och intressen.

Barnombudsmannen vill se följande förändringar:

• att en översyn genomförs av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Barnombudsmannen anser att lagstiftningen tydligare måste utgå från barnets rättigheter och att syftet med lagstiftningen är att förbättra den unges situation under och efter vistelsen.

• att utbildningen vid särskilda ungdomshem och hem för vård eller boende (HVB) ska motsvara utbildningen i grundskolan i enlighet med artikel 2 och 28 i barnkonventionen. Barnombudsmannen föreslår också att varje barn som omhändertas och placeras av samhället bör få en skolpsykologisk och pedagogisk undersökning i samband med placeringen för att möjliggöra en framgångsrik skolgång och att Skolinspektionen får i uppdrag att genomföra en omfattande uppföljning av hur placerade barns rätt till likvärdig utbildning tillgodoses.

• att det inrättas ett nationellt oberoende barnombud vid Socialstyrelsens tillsynsavdelning som företräder barn och ungas rättigheter och intressen.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman


(1) Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
(2) Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU) (SOU 2009:68) s. 159 och 164. 
(3) Sandvig, Jenny. Lysbakken vil styrke barns rettigheter. Aftenposten 2010-03-12.  
(4) Unicef. Handboken om barnkonventionen. 2008. 
(5) CRC/C/SWE/CO/4.
(6) Skolverket. Beslut den 25 oktober 2007 med dnr 59-2007:458. 
(7) Socialstyrelsen. Social Rapport 2006.