Inför obligatorisk kunskap om våld och anmälningsskyldighet i yrken där man möter barn.

Ställd till utbildningsminister Jan Björklund
Dnr 9.2: 0281/12

I dag överlämnar Barnombudsmannen sin årsrapportering 2012 om våld mot barn i nära relationer till regeringen.  Rapporten bygger på de möten som Barnombudsmannen haft med barn och unga med erfarenheter av våld i nära relationer. En av våra slutsatser är att de yrkesgrupper som möter barn i sitt dagliga arbete måste bli bättre på att upptäcka och anmäla barn som utsätts för våld i nära relationer. 

En nationell kartläggning där föräldrar och barn deltagit visar att drygt 200 000 barn växer upp i familjer där våld förekommer.  Av dessa blir alltför få sedda och ges det stöd de har rätt till.

Upptäckt och anmälningsskyldighet
Våra samtal visar att våld och övergrepp ofta pågår under många år utan att omvärlden ingriper. Barnen berättar hur de på olika sätt försökt signalera till vuxna om sin situation men att dessa varken sett eller agerat. Enligt barnen borde personalen inom vården, skolan och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ha sett och förstått. Barnet kan till och med ha uppsökt sjukvården med skador som borde lett till misstanke om våld och övergrepp men där vårdpersonalen brustit i att uppmärksamma barnets situation. Andra barn berättar om hur de i skolan signalerat på ett sådant sätt som borde lett till utredning av barnets situation. Det kan handla om långvarig frånvaro, utagerande beteende eller självskadebeteende. Barn och unga berättar även att de i sina möten med vården och BUP aldrig fått frågan om vad som egentligen legat bakom deras ohälsa.

Barnombudsmannen anser att det är särskilt angeläget att kompetensen höjs för de yrkesgrupper som möter barn i sitt dagliga arbete. Dessa har unika möjligheter att identifiera och anmäla barn som far illa. Sådana yrken är lärare, socionom, förskolelärare, psykolog, sjuksköterska och läkare. 

Rätt till skydd och stöd
Enligt artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.

FN:s barnrättskommitté har påpekat vikten av att identifiera riskfaktorer och tecken på att ett barn far illa så tidigt som möjligt så att barnet kan få skydd och stöd. Detta förutsätter att alla som kommer i kontakt med barn är medvetna om och har tillräcklig kunskap för att kunna identifiera riskfaktorer och indikatorer på våld mot barn.

Kunskap om barnets rättigheter
Barn och unga som Barnombudsmannen träffat pekar på vikten av att själva känna till sina rättigheter och att veta vart de ska vända sig för att få dessa tillgodosedda. Alla barn har rätt att få information om sina rättigheter. Att känna till sina rättigheter är ofta en förutsättning för att kunna påverka sin situation. Detta gäller inte minst barn i utsatta situationer.

För att barnet ska få denna kunskap krävs att vuxna i barnets närhet har kunskap om barnets rättigheter. Barnrättskommittén rekommenderar att konventionsstaterna erbjuder kontinuerlig och fortlöpande utbildning i barnets rättigheter till alla personer som arbetar med och för barn.
   
Behovet av en kompetenshöjning
Barnombudsmannens samtal med barn och unga bekräftar i stor utsträckning det som flera andra studier redan visat. Nämligen att yrkesgrupper som möter barn behöver få bättre kunskap i hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet. En nationell enkätundersökning från år 2010 visar att det för blivande barnläkare endast är cirka 25 procent som fått utbildning om misshandel och vanvård av barn.  Rädda Barnen konstaterar i en undersökning av socionomutbildningarna att det finns allvarliga kunskapsbrister om barn och barns rättigheter hos blivande socialsekreterare.

Tidigare utredningar visar att bara en liten andel av de barn som misstänks fara illa anmäls till socialnämnden.  Andra undersökningar visar att variationerna mellan hur många ärenden som sorteras ut innan en utredning hos socialtjänsten påbörjas är mycket stor mellan kommunerna. 
I en avhandling som granskat journalerna vid Astrid Lindgrens barnsjukhus för barn som fått diagnosen fysisk misshandel finns bara anteckningar om anmälan till socialtjänsten i omkring 50 procent av fallen. Ännu färre, 22 procent, har anmälts till polisen. För barn som har fått diagnosen sexuella övergrepp är motsvarande siffror 62 respektive 50 procent.
 
Barnombudsmannen föreslår
Tidigare upptäckt och rätt ingripande besparar barn och unga lång tid av lidande. Alla vuxna som möter barn i sitt dagliga arbete måste därför ha förmåga att se signaler och att gripa in när de misstänker att barn utsätts för våld. Sådan förmåga får man genom kunskap, och genom tydliga rutiner för hur man ska agera. Barnombudsmannen vill därför uppmana regeringen att vidta åtgärder för att säkerställa att personal som möter barn i sitt yrke ska ha förmåga att se signaler och att gripa in när de misstänker att barn utsätts för våld.

Barnombudsmannen föreslår att det införs en bestämmelse i högskoleförordningen om att det krävs kunskap om barnets rättigheter, hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet i följande yrken: lärare, socionom, förskolelärare, psykolog, sjuksköterska och läkare. 

Fredrik Malmberg
Barnombudsman