"Allt man tycker om visar vem man är"

Rebecca Janby, Angelica Österberg, Elvira Levin, Christopher Spreigl och Louie Söderberg som går i nionde klass på Solbergaskolan mitt i centrala Visby på Gotland, resonerar kring vad identitet är.

Fem ungdomar e tt klassrum

Rebecca Janby, Angelica Österberg, Elvira Levin, Christopher Spreigl och Louie Söderberg.

I FN:s barnkonvention står det  att du har rätt till din identitet. I det här sammanhanget innebär det i första hand att du har rätt att få ha och behålla ett namn, en nationalitet och dina familjerelationer.
Du är också fri att utveckla en egen identitet. Du är en egen person och du har rätt att pröva dig fram till vem du är och vill vara.

Förutom alla självklara saker som har med identitet att göra, handlar det mycket om stil och utsidan när man är ung, konstaterar de snabbt.

– Man kan klä sig för att visa lite hur man känner, det är därför det finns olika stilar, säger Angelica.

– Allt man tycker om visar vem man är, det har ju med ens identitet att göra, det visar ens personlighet. säger Rebecca.

Många blir påverkade av varandra i sökandet efter sin egen identitet. Under uppväxtåren handlar det mycket om grupptryck, berättar Christopher, och de andra håller med.

– Man vill tillhöra en grupp. Så är det för både killar och tjejer. Det kommer när man blir äldre.

–I högstadiet hittar man sig själv och har man inte gjort det då har man ju alltid en ny chans i gymnasiet, säger Louie.

Var man bor är en stor del av ens identitet och att bo på en ö är speciellt på många sätt.
Det är mycket kopplingar mellan människor på Gotland. Alla vet allt om alla på gott och ont. Har man fått ett visst rykte så brukar det hänga kvar, det stannar på ön, förklarar Elvira och Angelica.

– Nästan alla på Gotland är gemensamma vänner på facebook. När man får en ny vän så visar det sig ofta vara en gemensam vän med flera av ens andra vänner, berättar Louie.

Det positiva med Gotland är att det är så lätt att söka kontakt med folk, berättar Rebecca.

– Om Angelica hälsar på en person som jag inte känner så träffar man ju på den personen flera gånger och till slut är man kompisar.  Det är lätt att få kontakt med folk.

Vem man vill bli i framtiden har mycket med ens identitet att göra och alla fem drömmer om att välja olika estetiska inriktningar i gymnasiet men tyvärr har de flesta estetiska linjer tagits bort, det enda som finns kvar är Gotlands filmgymnasium där Louie vill gå.

– Om man vill gå dans eller teater så måste man flytta till fastlandet säger Rebecca.

Många lämnar därför ön efter högstadiet i alla fall för några år, fyller Elvira i,  medan andra stannar och väljer det som finns.

Christopher är inte säker på hur det blir när han ska välja gymnasium men drömmer om att bli författare.

– Skulle jag flytta till Stockholm då är jag helt säker på att jag skulle komma in på ett gymnasium som jag vill gå eftersom varenda linje finns där.

Elvira har redan bestämt sig för att flytta till Stockholm om ett år och gå på gymnasiet där, och hon fantiserar om att hon skulle kunna byta identitet helt ifall hon skulle vilja eftersom ingen känner henne där.

– Men man vill ju samtidigt inte byta bort sitt riktiga jag för då skulle man inte känna sig trygg i sig själv och då skulle man inte må bra, säger Rebecca.

– Nej, men det är ändå en häftig känsla att man kan om man vill, förklarar Elvira.