Lika värde. Och olika.

När Barnombudsmannen startade den här sidan för barn och ungdomar efterlyste vi skolor som ville veta mer om barnkonventionen. Eftersom det handlar om barn och ungas rättigheter tycker vi att det är viktigt att höra vad just barn och unga tycker.

Fyra ungdomar

Sanna Johansson, Victor Kemi-Wennström, Tobias Örstam och Matti Hirvelä

Så nu reser vi runt och träffar barn och pratar om olika delar av barnkonventionen. Här kan ni läsa hur elever på Hakkas skola utanför Gällivare tänker kring artiklarna om "lika värde".

Eleverna i årskurs 8 i Hakkas skola i Gällivare kommun behöver inte fundera länge på frågan om de tycker att de är lika mycket värda.

-Jo, säger Tobias Örstam, 14 år. Han säger det på norrländskt vis, när man drar in luft genom munnen nästan som en vissling inåt. 

Och hans jämngamla klasskompisar Sanna Johansson, Victor Kemi-Wennström och Matti Hirvelä håller med.

I barnkonventionen står det att ingen får diskrimineras, att alla barn och ungdomar har samma rättigheter och lika värde. Ändå finns det alltid de som vill få andra att känna sig mindre värda. Klasskompisarna pratar om grupptryck. Och om mental mobbning, när man säger taskiga saker till någon. Som kan handla om vilken hudfärg man har. Vilket kön man har. Eller något annat dumt. 

-De kanske gör så för att de är rädda, tror Sanna. Så vill de vara tuffa, visa att de vågar. Men det är fel. Det är bara dumma.

Gör inte som andra
Om de som är taskiga mot andra för att själva känna sig tuffa säger Matti kort och gott:
-Fegisar.

Och nog har det funnits en del grupptryck även på skolan i Hakkas. Men inte längre. Och det är bara Tobias som kommer ihåg det. Han har gått där hela sin skoltid. Hans lösning är enkel:

-Följ inte med grupptrycket. Det är väldigt simpelt, men effektivt. Man ska göra det man själv tycker är bäst, inte det andra gör.

De dumma märks direkt
De andra klasskompisarna har börjat senare, på högstadiet. Det är en liten skola, alla känner alla. Då är det nog lättare att alla också känner att de har lika mycket värde, tror eleverna.

-Man ser direkt om någon är dum, säger Sanna. Det märks tydligare. Och det är bra, för då kan man känna sig trygg. Man ska känna att man vill gå till skolan och att det är bra där.

De tror också att det kan vara svårare att känna att man har samma värde som alla andra om man går i en stor skola i en stor stad. Och att det kanske inte är någon som lyssnar då, även om man försöker säga ifrån.

Slutligen ger Victor ett annat perspektiv på saken och ser lite busig ut när han säger:

-Här uppmärksammas allting mycket fortare. Det beror på, om det är positivt eller negativt…

Alla skrattar. Och sen rusar Victor, Tobias, Sanna och Matti ut till en efterlängtad rast.