Likabehandling på schemat

Emil Lindedahl, Lisa Linder, Frida Arvidsson och Stina Sjöberg som går på högstadiet på Buaskolan i Bua utanför Varberg resonerar kring olika artiklar i barnkonventionen och vad rätten till utbildning innebär. De tycker att många artiklar i barnkonventionen är självklarheter.

Fyra ungdomar i ett klassrum

Emil Lindedahl, Lisa Linder, Frida Arvidsson och Stina Sjöberg

–  Jag vet en rättighet! Att du har rätt till ditt namn och nationalitet, säger Frida.

– Ja och att du har rätt till skola och utbildning, fyller Stina i och så är samtalet i full gång.

När det gäller utbildning kring barnets rättigheter har de likabehandlingsdagar varje termin då de jobbar med barnkonventionen.

– De dagarna brukar vi titta på filmer där någon blir utsatt för mobbning och så får man säga hur man skulle vilja förbättra filmen, förklarar Lisa.

Stina berättar om värderingsövningar som de brukar ha då alla har ett kort i pannan med olika tecken på där några har tecknet för kung. Alla går runt och pratar med varandra och de som har kungar på sina kort ska behandlas som kungar.

– Ibland gör vi också fyra-hörnövningar där ett hörn är ja, ett hörn är nej, ett hörn är kanske och ett hörn är ditt egna svar. Man svarar genom att välja hörn, säger Frida.

Även om det är självklart att man inte ska behandla människor olika så är alla överens om att det alltid är bra att diskutera och påminna sig om allas lika värde.

På Buaskolan går ca 236 elever från förskolan upp till nian och de är alla eniga om att det är en trygg skola.

 – Här har det inte varit någon mobbning på flera år vad jag vet, berättar Emil.

 – De flesta barnen känner varandra och man vågar säga ifrån här, tror Lisa.

– När jag tänker mobbning så är det när någon blir utsatt hela tiden varje dag av många människor, och oftast samma personer. Det kan ju finnas tjafs i klassen så där att man är lite elak ibland men inte att man säger fula saker varje dag, säger  Stina.

Om något på skolan händer, pratar läraren vad de kallar "allvarssamtal" med eleverna och om det inte blir bättre så kopplas föräldrarna in. Gränsen mellan skoj och kränkning på internet är lite mer komplicerat, menar de.

– Jag har diskuterat mycket med folk på internet men jag har aldrig blivit mobbad, berättar Emil.
 
Lisa berättar att det har blivit populärt med särskilda grupper på Facebook som kallas för typical sidor. På dessa sidor finns ett påstående som folk ska gilla om de känner igen sig.

– Allt handlar om att få så många "likes" som möjligt. Just nu ska man känna igen sig själv som fjortis till exempel, men ibland så finns det riktigt taskiga sidor om vissa utpekade personer, fortsätter hon.

– Det händer också när man är inne på chattsidor ibland. Någon anonym användare är elak mot andra, blir anmäld och dyker upp igen som en ny användare och ger sig på samma människor om och om igen, förklarar Frida.

I barnkonventionen står det att alla har rätt att utvecklas på alla sätt. Emil tycker verkligen att han får utvecklas i skolan.

 – Jag lär mig det jag vill speciellt under datakunskapen då jag fick lära mig om film, jag gillar att göra film, säger Emil.

Lisa påpekar att det tvärtom kan bli för mycket ibland av allt man ska lära sig.

– Man kan ju vända på det och säga att man får lära sig saker som man tycker är väldigt onödiga och inte fattar varför man ska lära sig det överhuvudtaget.

– Typ  namnen på alla kungar i Sverige 100 år bakåt i tiden, skojar Frida och Stina nickar. 

– Ja, och saker man ska lära sig i NO:n, lägger Lisa till.

Alla är ändå överens om att det är bra att vara allmänbildad, och att det känns bra när man kan förklara saker om något krångligt för någon som inte förstår.

När de får veta att det finns totalt 54 artiklar om barns rättigheter i barnkonventionen utbrister Emil:

– Oj vad många rättigheter vi har!

Nu ska vi gå till våra lärare och säga vad vi har rätt till, säger alla samstämmigt med glimten i ögat.