”Vi har ett stort ansvar och måste våga fråga”

Det är vinterns kallaste dag när fem elever från Möckelngymnasiet i Degerfors/Karlskoga besöker Barnombudsmannen i Stockholm. De är här för att få veta mer om barns rättigheter.

Fyra ungdomar

My Jensen, Victoria Hallberg, Emma Gustavsson, Dennis Flood och Robert Larsson

My Jensen, Victoria Hallberg, Emma Gustavsson, Dennis Flood och Robert Larsson går sista året på barn- och fritidsprogrammet. Till hösten räknar de med att söka jobb.

Det är de vuxna som måste se till att barn har det bra. Särskilt viktigt är det förstås för yrkesgrupper som jobbar med barn. Exempelvis i förskolan, skolan och på fritids.

Dennis visste inte vad barnkonventionen var innan han började gymnasiet. Men redan första året fick eleverna fördjupa sig i ett valfritt område på temat barns rättigheter.

Skydd grundläggande
Rätten till skydd är grundläggande i barnkonventionen. Det handlar bland annat om att man har rätt att bestämma över sin kropp, sina tankar och sina känslor, men också om rätt till stöd och hjälp om man blir illa behandlad. Så här resonerar eleverna om skydd:

– Att man inte får slå barn är det första jag tänker på, säger Victoria. Men det finns hur mycket som helst: kränkningar, våld, utnyttjande.

Hon fortsätter:  
– Vi har ett stort ansvar sen när vi kommer ut. Måste anmäla ifall vi ser att ett barn inte mår så bra.

Hur då?
– Ringa till socialen eller vad det var… fyller en klasskompis i.

De hoppas att de slipper hamna i den situationen men är ändå beredda på att det kan ske.

Det kan vara svårt att se om personen inte visar några känslor. Vissa kanske inte vill eller vågar berätta om man frågar. De kanske tänker att ingen kommer att tro på dem. Men man måste ändå försöka. Så går tankarna.

– Man märker det om någon blir tystare än vanligt, kommer med blåmärken eller är aggressiv, säger My.

Viktig roll
De är överens om att barns rätt till skydd hänger mycket på den vuxne och inser att de kommer att spela en viktig roll för de barn de kommer att möta i sitt framtida yrkesliv.

Och i gruppen finns många goda idéer om hur de själva kan bidra till att uppfylla barns rättigheter. 
– Jag tror att man måste våga fråga, säger Dennis. 
– På en gång, fyller My i. Inte vänta och tänka att det är nog tillfälligt.

Varför gör inte alla vuxna det?
– De vet kanske inte vad de ska göra sen. Hur de ska agera. Eller så känner de att de tränger sig på. Man vill ju inte att någon ska bli ledsen, funderar Dennis.

– Jag ska försöka vara uppmärksam på varje barn. Inte glömma bort den som är tillbakadragen, säger Emma.

– Se till att ingen känner sig utanför och att alla får vara med, säger Robert.