Stöd

Vi på Barnombudsmannen har träffat och pratat med 97 barn och unga om hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Här delar några av dem med sig av sina tankar och erfarenheter om stöd.

Kille som tänker. tankebubblor med "Vi har bestämt att han ska få gå i en annan skola", "Det är nog bäst att vi gör så här för hans skull", "Hans föräldrar och vi har pratat om hur vi ska göra", "Vi tror att det är det han vill i framtiden"

Barn med funktionsnedsättning behöver ofta extra stöd. Men barnen får inte alltid vara med och bestämma om saker som påverkar deras vardag. Och de har ofta svårare än andra barn att göra saker på fritiden.

Det finns många saker som föräldrar eller andra vuxna behöver bestämma om. Till exempel mediciner, vård, skola, assistenter eller skolskjuts.

De barn som vi på Barnombudsmannen har pratat med säger att vuxna inte alltid lyssnar på vad de tycker.

  • Vara med och bestämma »

    Maja säger:
    ”Ja, alltså jag kan ju framföra mina åsikter och så, alltså, men det är inte alltid säkert att nånting händer. Alltså, det är ju soc som har liksom största, eller ja, hela ordet i det hela, ju.”

    Josefine berättar att flera ungdomar har klagat på att en i personalen är obehaglig. De vill att personalen ska bytas ut, utan att det hänt något.

    Josefine:
    ”Vi har sagt det minst tusen gånger, alltså personalen har inte … vissa har varit jättebra och sagt, ’jag ska ta upp det här direkt, jag ska informera till cheferna’ och allt sånt där, men det har liksom inte hänt någonting sen.”

    En flicka som vi träffat har en assistent i skolan. En dag fick hon reda på att två assistenter skulle börja följa med henne på toaletten. Flickan hade inget att säga till om.

    Flickan berättar:
    ”När dom kommer till mig och berättar det, att dom har bestämt det, dom säger inte: Tycker du att det är en bra idé? ’Vi har bestämt att nu ska vi vara två på toaletten med dig varje gång du går på toaletten’. Vem har bestämt det?”

    Barnen säger inte till oss att de alltid vill bestämma. Men de vill vara med när de vuxna bestämmer saker om deras liv.

  • Hinder i vardagen »

    Barn med funktionsnedsättningar berättar att de stöter på hinder i vardagen. Det kan var när de åker buss, tåg eller bil. Barn som har svårt att prata kan inte förklara vart de vill åka. Barn som är döva kan inte höra om det ropas ut något viktigt i högtalarna. Till exempel om ett tåg är försenat eller inte kommer.

    Malin berättar:
    ”Det kan vara tåg och det kan vara på buss också. Man gör utrop i högtalare och så finns det ingen text. Dom hörande får informationen till sig, till exempel att det har krockat eller nånting, men vi som är döva har inte en aning om vad som händer.”

    Julius blir ibland rädd när brandbilen kommer:
    ”Trottoaren och vägen är väldigt nära varandra ibland, så kanske jag går, och helt plötsligt kommer det en brandbil som kör typ 200 kilometer i timmen.”

  • Göra saker på fritiden »

    Många barn som vi har träffat berättar att de gör saker på fritiden. De träffar vänner, tränar, spelar spel, lyssnar på musik eller går på någon sport.

    Men det finns också barn som har svårt att hitta något på fritiden som passar. Det kan vara svårt att vara med i ett idrottslag om man sitter i rullstol. Eller om man inte kan prata med andra barnen.

    Andrea har en språkstörning och tränar fotboll:
    ”När man inte hänger med på vad dom pratar om. Eller dom brukar ibland prata lite grann för fort”, säger hon.

    Barn berättar för oss att de önskar att det fanns föreningar för barn med deras funktionsnedsättning. Då skulle de kunna träffa andra barn som har det likadant. Men det är svårt om man bor långt från varandra.

    Jack berättar:
    ”Just det att som döv kunna träffa andra döva. Och hänga och umgås, ju. Just för att man bor så spritt runt omkring i hela länet, så är det svårt för oss att träffas på fritiden.”

    En del barn orkar inte hålla på med något på fritiden för att de har en funktionsnedsättning.

Har du koll på dina rättigheter?