Våld

Vi på Barnombudsmannen har träffat och pratat med 97 barn och unga om hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Här delar några av dem med sig av sina tankar och erfarenheter om våld.

Ett barn sitter under ett träd och håller för öronen. Ser ut att gömma sig från jobbiga tankar eller människor som vill barnet illa.

Barn som vi har träffat berättar att de känner sig rädda för andra elever. Det är inte ovanligt att barn blir retade eller slagna för att de har en funktionsnedsättning.

Noah berättar så här:
”Ja, om sjukdomarna jag har, de retas alltid.”

För Jens är det samma sak. Han säger:
”Det finns ju dom som tycker att det är roligt att reta folk som har någon typ av sånt funktionshinder.”

Barn retar eller slår andra barn. Men det kan också vara vuxna som behandlar barn illa. Till exempel en lärare eller assistent.

  • Vuxna kränker också »

    En flicka beskriver att hon har blivit knuffad av en vuxen. Det gjorde att hon inte kände sig trygg i skolan.

    Så här berättar hon:
    "Till slut så kände jag att jag är lite rädd för att gå ensam i korridoren, jag undviker det utan nån kompis. Så det känns inte bra. Man ska ju vara trygg i skolan."

    Som barn kan det vara extra jobbigt om en vuxen behandlar en illa. Särskilt om det är någon man träffar ofta och behöver hjälp av.

    Fatima berättar att hennes assistenter sagt saker som sårat henne.

    Hon säger:
    ”Jag har fått hålla masken i skolan ett helt år, sådant som kommit ur mina assistenters mun: ’Vad du är oacceptabel. Om du inte kan bete dig så kan du sticka hem’.”

  • Komma undan våldet »

    Barn som vi har träffat berättar att de försöker komma undan de som retar eller slår på olika sätt. Kalle är nio år och har adhd. Han brukar springa ifrån de som är dumma mot honom.

    Kalle säger:
    "6:orna kan inte komma i kapp för att jag fintar dom hela tiden. Jag lurar bort dom. Till slut så fattar dom inte vart jag är.”

    Många barn säger att de hämtar en vuxen om något har hänt. Men det är inte alltid det hjälper. Noah har sagt till sina lärare, men de säger att han ska strunta i de som säger taskiga saker. Ett annat barn berättar att hon sagt till rektorn på sin skola men att inget har hänt.

    En del barn väljer att inte gå till skolan alls, för att slippa våldet. Våld och kränkningar kan också göra att barn känner sig tvingade att byta skola. Ibland kan det bli starten på något bättre. Moa till exempel var jättenöjd när hon flyttat.

    Moa berättar:
    ”I grundskolan var jag väldigt mobbad, de retade mig och gjorde saker som de visste skulle få mig stressad eller ledsen. Det var så mysigt att komma till skolan här, för alla hade haft den här känslan att vara mobbade”.

     

  • Bli tvingad eller instängd »

    Ibland måste barn bo på ett särskilt boende som kallas ungdomshem. Det kan bero på att de inte har det bra hemma eller att de är farliga för sig själva. På dessa boenden får personalen hålla fast barnen eller låsa in dem om de blir väldigt arga. Det kallas isolering. Barn som vi träffat berättar att det känns jobbigt att bli tvingad till olika saker.

    En flicka som bor på ett särskilt ungdomshem berättar:
    ”Ensam i ett vitt rum, det är liksom, jamen det är det värsta som kan hända enligt mig. Där får jag liksom ingen närkontakt eller jag får inte träffa någon, utan man blir liksom helt isolerad i sin egen värld.”

    Barn och unga berättar också att det kan vara svårt att förstå varför man blir utsatt för tvång, eller varför man behöver vara på ett särskilt ungdomshem.

    En ungdom berättar:
    ”Och sen att bli avskild från dom bara tvärt sådär, då blir jag sådär ’men shit vad är det som händer’ och jag kanske inte förstår varför jag är på vård i enskildhet eller jag kanske inte förstår ens varför jag är inlåst på ett SiS-hem, från första början.”

Har du koll på dina rättigheter?