Att söka asyl

Vi på Barnombudsmannen har träffat och pratat med ungefär 600 barn och unga om hur det är att vara på flykt och komma till Sverige. Här delar några av dem med sig av sina erfarenheter av att söka asyl.

Asylprocessen skapar mycket oro. Barn som vi har träffat vittnar om att det är svårt att inte veta vad som ska hända i framtiden. De upplever också att de inte kan påverka sin framtid.

”Problemet att det känns som man hänger i ett rep eller något. Och man vet inte om det håller eller kommer det liksom gå sönder? Och allt liksom förloras.” - Maajida 

Taggtråd

Många barn tycker att mötet på Migrationsverket är skrämmande.

”Det var jobbigt, jag var himla rädd, kunde inte andas. Hemska saker som hänt […] Jag glömde vad jag heter, vilken klan jag kommer ifrån, jag var så rädd” - Wabiba

En pojke säger så här:

Och jag hade aldrig i mitt liv varit i såna här sammanhang […] det var min första upplevelse. Och det kändes jobbigt, och jag kände mig under stor press och ville bara komma därifrån så fort som möjligt.”

De barn som kommit tillsammans med sina föräldrar får inte alltid frågor vid utredningen. Zeinab berättar: ”Nej, men de frågade mig bara ’vad vill du bli när du blir stor?’ och jag sa busschaufför.”

Flera barn har fått avslag på sin ansökan om asyl. Ibland har Migrationsverket också bestämt att de är vuxna eftersom de inte kunnat bevisa när de är födda. Så här säger en pojke: ”Ja. Det fick jag. […] när jag blev kallad dit då säger de att ’du har fått avslag’ och då hade de skrivit upp ålder och sen fick jag det [avslaget].”

En pojke berättar hur det är att vänta på besked