Barn på flykt

I dag överlämnar Barnombudsmannen sin årsrapport 2017 om barn och unga som flytt till Sverige till regeringen. I vår årsrapport har vi granskat hur de mänskliga rättigheterna för barn på flykt tillgodoses inom tre viktiga områden: rätten till en rättssäker asylprocess, barnets rätt till trygghet och skydd och barnets rätt till utbildning.

Inom vårt årstema om barn på flykt har vi rapporterat löpande under arbetets gång. Under hösten 2015 träffade vi cirka 450 ensamkommande barn och unga på ankomstboenden. Dessa möten resulterade i en rapport som släpptes i januari 2016. Vi har också publicerat en rapport som handlar om nyanlända barns rätt till hälso-och sjukvård i februari 2017.

Under 2016 och 2017 har vi genomfört 67 samtal med sammanlagt 148 barn och unga, mellan 5 och 18 år, enskilt och i grupp. Av dessa har 80 kommit med sin familj, 60 var ensamkommande och åtta befann sig i Sverige utan nödvändiga tillstånd (för vilka termen papperslös även används). Vi har strävat efter att ha en köns-och åldersmässig spridning i alla grupper, men av de ensamkommande är en majoritet pojkar i övre tonåren som kommit till Sverige. Detta återspeglas i våra samtal. Sammantaget är cirka en tredjedel av de barn vi mött flickor.

Barnombudsmannen har träffat barn över hela Sverige. Samtalen har bland annat genomförts på asylboenden, hem för vård eller boende (HVB), SiS institutioner och i Barnombudsmannens lokaler. En del av barnen har vi träffat i gatumiljö.

Rätten till en rättssäker asylprocess

Barn och unga som vi mött berättar om svåra upplevelser i hemlandet och många umbäranden under sin resa till Sverige. När barn och unga väl ankommit till Sverige berättar de om en lång väntan på att få komma på asylutredning. Denna väntan är många gånger präglad av stor ångest och oro.

Barn och unga beskriver brist på information om vad asyl är och vad som händer i asylprocessen. De berättar om att det är svårt att ta upp känsliga frågor exempelvis könsstympning och sexuella övergrepp vid utredningstillfället och att deras asylskäl i form av bland annat barnäktenskap, könsstympning och hot om att bli barnsoldater inte beaktas.

Vissa av de barn och unga vi mött beskriver asylprocessen i positiva ordalag. Andra berättar om stora brister.

För barn som kommit med sina familjer framkommer i våra intervjuer att de inte fått frågor om sina asylskäl. I den mån de fått frågor har dessa inte varit relevanta för utredningen.

I en ny rapport från Migrationsverket framkommer bland annat att barn i familj har svårt att komma till tals i asylprocessen. Det finns barn som inte fått prata med en utredare överhuvudtaget. I det samlade beslutet som familjen får, redovisas och bedöms sällan barnets egna asylskäl. Landinformation om barns livsvillkor saknas i regel. Detsamma gäller bedömningar av om barnet varit utsatt för eller riskerar förföljelse vid ett återvändande.

Ensamkommande barn och unga beskriver en ifrågasättande attityd, brist på förberedelse med det offentliga biträdet, brister gällande tolkning och svårigheter med att komma ihåg alla detaljer som de upplever krävs av dem. Det är oklart om hänsyn tagits till barnets unika erfarenhet av förföljelse, och hur han eller hon påverkats utifrån ålder, mognad, utveckling och beroendeställning till vuxna.

De barn och unga som vi mött berättar också om åldersuppskrivningar i samband med ett avslag. Barnombudsmannen har också under året tagit del av information från andra aktörer om skönsmässiga åldersuppskrivningar. Barnombudsmannen anser att det finns betydande rättsosäkerhet i den rådande regleringen av åldersuppskrivningar. Något som bekräftas av Migrationsverkets egna rapporter.

Rätten till en god man

I våra samtal med ensamkommande barn och unga framkommer att barnen får vänta orimligt länge på att få en god man. Det kan handla om många månader och får konsekvenser för barnets möjlighet att exempelvis börja skolan och köpa nödvändiga kläder. Barnen beskriver att de har svårt att förstå vad en god man är och vad denne ska göra. Vissa av de barn vi träffat är mycket nöjda med sin gode man, medan andra beskriver ett mindre bra bemötande. I våra möten med ensamkommande barn och unga som befinner sig på SIS-institutioner ser vi att den gode mannen inte alltid räcker till när barnet befinner sig i en utsatt situation.

Rätten till trygghet och skydd

De barn och unga som vi mött har flera gemensamma erfarenheter av boende och vardag. Upprepade flyttar är ett återkommande tema. Både ensamkommande barn och barn i familj beskriver utsatthet på grund av ursprung eller tillhörighet till viss språkgrupp och kön. Barn i familj beskriver hur andra vuxna på boendet skrämmer dem genom sitt beteende.

När det gäller ensamkommande barn uppfattar Barnombudsmannen att barnen ofta betraktas som en homogen grupp och att ordenliga utredningar om vilket stöd i boendet varje enskilt barn behöver inte görs.

Rätten till utbildning

Barn och unga som vi mött berättar att de fått vänta länge på att börja skolan. Skolan är viktigt för barnen och därför skapar väntan stor frustration. Barnen beskriver att skolan är en plats för att lära sig svenska, träffa kompisar och ha något att göra.

Barn och unga berättar att återkommande flyttar gör att de fått byta skola flera gånger, vilket gör det svårt för dem att hitta kontinuitet i vardagen och skapa kontaktnät. Vissa barn och unga berättar om kränkningar och utsatthet i skolan. Barns och ungas skolgång påverkas av att befinna sig i en asylprocess. Sömnsvårigheter och oro gör det svårt att fokusera i klassrummet och påverkar barnets koncentration och inlärning.

Barnombudsmannen föreslår

Mot bakgrund av det barn och unga har berättat och utifrån våra kompletterande granskningar vill Barnombudsmannen se följande fyra förändringar:

1. Stärk barnrättsperspektivet i utlänningslagen

• Barnspecifika former av förföljelse ska tydliggöras som flyktinggrund i lagen.
• Barnets rätt att komma till tals måste stärkas i lagen.

Det behövs en översyn av utlänningslagen för att säkerställa att den till fullo överensstämmer med barnkonventionen. Det behövs mer stöd för att säkerställa att tolkningen av den tillfälliga utlänningslagen sker i överensstämmelse med barnkonventionen.

Förföljelse som barn utsätts för måste lyftas fram i utlänningslagen i linje med de rekommendationer som FN:s barnrättskommitté gett till Sverige. Varje barns rätt till en till en individuell prövning av sina asylskäl måste stärkas.

Barnets rätt att komma till tals och barnets bästa måste stärkas. Det så kalladeolämplighetsrekvisitet i paragrafen om barnets rätt att komma till tals i utlänningslagen måste tas bort. Barnets rätt till information måste stärkas. Barnombudsmannen anser att bestämmelsen om barnets bästa måste ges en tydligare koppling till artikel 3 i barnkonventionen. I lagen ska uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i alla fall som rör ett barn. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter.

Handläggningen av asylärenden som rör barn måste ha ett tydligt barnrättsperspektiv, detta ska tydligare framgå av lagen och en regel bör därför införas om att Migrationsdomstolen ex officio ska granska att handläggningen varit korrekt.

2. Stärk barnrättsperspektivet i asylutredningen

• Inför statliga mottagnings- och utredningsenheter för initial bedömning av ensamkommande barns behov.
• Reformera god man-systemet.
• Barn i familj ska enbart placeras på boenden avsedda för familjer.

Barnombudsmannen anser att alla ensamkommande barn initialt ska placeras på särskilda ankomstboenden. På dessa boenden ska det finnas ett multidisciplinärt team som gör en översiktlig utredning av barnets behov. Att matcha familjehem och jourhem utifrån barnets behov är avgörande för en långsiktig och trygg placering. När barn placeras i eget boende hos släktingar måste tiden för utredningen av jourfamiljens eller familjehemmets lämplighet förkortas. Både barnet och familjen ska ha rätt till bättre stöd och information än vad de får idag.

Vid byte av placering ska barnets bästa vara avgörande. Till exempel om socialtjänsten inte lyckas hitta en långsiktig lösning, eller om placeringen inte fungerar och avbryts. Barnet ska vara delaktigt i de beslut som fattas.

Dagens system med god man för ensamkommande barn fungerar inte och behöver reformeras. Det är oacceptabelt att barn ibland får vänta i veckor och månader på att få en god man. En tidsgräns måste införas i lagen, barnet ska ha rätt att få en god man utsedd inom fem arbetsdagar efter ankomsten till Sverige.

Det måste införas en maxgräns för hur många uppdrag en god man kan ha. Barnet ska ha möjlighet att begära byte av god man om den inte sköter sitt uppdrag. En modell med professionella gode män behöver införas för barn med särskilda behov. Det handlar om när barn har så svår problematik att specialkompetens krävs för att bistå på rätt sätt. En professionell god man ska kunna utses direkt om det behövs. Det ska också vara möjligt att utse en professionell god man i ett senare skede om ett barns kontakt med god man inte fungerat på grund av barnets särskilda behov.

Barn som kommer med sin familj har ett annat skydd än ensamkommande. Men boendet behöver vara tryggt och säkert även för dessa barn. Vi har lyssnat på barn som upplevt stor otrygghet i sina boenden. Det är oacceptabelt. Boenden för barnfamiljer ska vara barnanpassade och enbart avsedda för familjer. Barnfamiljer ska inte få placeras i samma boenden som vuxna asylsökande utan familj. IVO ska utöva tillsyn över Migrationsverkets boenden, i likhet med HVB och stödboenden för ensamkommande.

Det bör även införas krav på att Migrationsverkets boendepersonal kontrolleras inför en anställning genom utdrag ur belastningsregistret. Vidare bör det tydliggöras att personal på alla former av boenden för asylsökande är skyldiga att göra orosanmälningar till socialnämnden om de misstänker att barn far illa.

3. Säkerställ barnets rätt till utbildning

• Inför skolplikt för asylsökande barn för att säkerställa deras rätt till utbildning.
• Inför en tidsgräns som anger att barn ska börja skolan inom en månad efter ankomsten till Sverige.

Barnets rätt till utbildning är en grundläggande rättighet som fastställs i en rad konventioner om mänskliga rättigheter. Det är därför bekymmersamt att barn under lång tid inte går i skolan. Oavsett om det beror på att skolhuvudmännen inte erbjuder skolgång i tid, eller på att vårdnadshavare inte känner till möjligheten eller håller barn hemma från skolan.

Det är oacceptabelt att asylsökande barns skolfrånvaro inte tas på samma allvar som när andra barn uteblir från skolan. Barnombudsmannen anser att barnets rätt till utbildning behöver stärkas. Asylsökande barn ska ha skolplikt och det bör införas en tydlig tidsgräns som innebär att barn ska gå i skolan inom en månad efter ankomsten till Sverige.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik Malmberg
Barnombudsman