Hoppa till innehåll
artiklar i varukorgen
Sök
Lagt i varukorgen

kr ( ex. moms )

Prövningar av barnets bästa i migrationsmål

Barnkonventionen i sig medför inte rätt för ett barn att beviljas uppehållstillstånd, men i enlighet med konventionens artikel 3 finns en rätt för barn att få sitt bästa bedömt och beaktat. I två domar som meddelats av Migrationsöverdomstolen (MIÖD) rörande särskilt ömmande omständigheter avseende barn vid prövningen av uppehållstillstånd, har en noggrann prövning av barnets bästa gjorts. Barnen har i båda fallen fått stanna i Sverige.

UM 2944-20 och UM 15232-20

Den ena domen (UM 2944-20, 22 december 2020) rörde ett 14-årigt barn, fött och uppvuxet i Sverige, som bedömdes ha mycket stark anknytning till Sverige.

Den andra domen (UM 15232-20, 17 december 2021) rörde ett 3-årigt barn, fött i Sverige, och frågan om eventuella särskilt ömmande omständigheter på grund av att barnet led av en sällsynt och livshotande sjukdom.

I de två domarna konstaterar domstolen att en prövning behöver göras av vad som är barnets bästa i det aktuella fallet. Domstolen gör en genomgång av olika omständigheter som rör barnet och dess situation, och i båda fallen konstateras att det bästa för barnet vore att få stanna i Sverige. Därefter konstaterar domstolen i domarna att barnkonventionen i sig inte ger rätt för ett barn att beviljas uppehållstillstånd, men att det i enlighet med konventionens artikel 3 finns en rätt för barn att få sitt bästa bedömt och beaktat. Efter en avvägning mellan barnets bästa och motstående intressen (i dessa fall bland annat upprätthållandet av en reglerad invandring respektive statens intresse av att begränsa sina kostnader) bedömer domstolen i båda fallen att barnets bästa väger tyngre än de motstående intressen som gjorts gällande. Genom de två domarna beviljas barnen och därmed också deras respektive familjer uppehållstillstånd.

Domstolen hänvisar till FN:s barnrättskommittés allmänna kommentar nr 14 om barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa (CRC/C/GC/14). Kommittén understryker i den allmänna kommentaren (p. 32) att en bedömning av ett enskilt barns bästa måste ske med utgångspunkt i barnets specifika omständigheter. De två nämnda domarna är enligt Barnombudsmannen goda exempel på när så har skett.

Berörda domar:

UM 2944-20

UM 15232-20

UM 5407-18

De ovan nämnda domarna har beslutats efter att barnkonventionen blev lag i Sverige. Men även från tiden innan barnkonventionen blev lag finns exempel på domar från MIÖD där domstolen använt sig av konventionen i sin bedömning, I en dom från den 13 november 2018 (UM 5407-18) som rörde föräldrar och syskon som hade ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin åttaårige son/bror som hade kommit till Sverige med andra släktingar, fann domstolen att det skulle strida mot svenska konventionsåtaganden, bland annat barnkonventionen, att under aktuella förhållanden inte tillåta familjeåterförening. Domstolen ansåg att den inskränkning av rätten till respekt för familjeliv som det skulle innebära att neka föräldrarna och syskonen uppehållstillstånd inte stod i rimlig proportion till regeringens syfte med den då gällande lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, att under en tid begränsa antalet asylsökande. Domstolen fäste särskild vikt vid att principen om barnets bästa ska ges företräde vid prövningen av om en inskränkning av rätten till respekt för familjeliv enligt artikel 8 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR) är proportionerlig. Föräldrarna och syskonen beviljades uppehållstillstånd.

Domstolen hänvisade i denna dom till barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 (se ovan) samt till kommitténs allmänna kommentar nr 6 om behandlingen av ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna utanför ursprungslandet (CRC/C/GC/6).

Berörd dom:

UM 5407-18