Identitet

Dessa artiklar i barnkonventionen handlar om rätten till din egen identitet.

7. Du har rätt att få ett namn och att vara medborgare i ett land. Du har också rätt att så långt det är möjligt få veta vilka dina föräldrar är och att bli väl omhändertagen av dem.

8. Du har rätt till din identitet. I identiteten ingår ditt medborgarskap i ditt land, ditt namn och dina släktförhållanden. Om du har berövats din identitet, ska du få hjälp att ta reda på den.

Ladda ner lättläst skrift om barnkonventionen

  • Du är en individ med en egen identitet. Det får ingen ta ifrån dig.

    Du har rätt till din identitet. I det här sammanhanget innebär det i första hand att du har rätt att få ha och behålla ett namn, en nationalitet och dina familjerelationer.

    Redan från det att du är liten har du rätt till ett namn. Men barnkonventionen säger ingenting om att du har rätt till en viss sorts namn. Det är upp till varje land att bestämma hur namngivningen ska gå till.

    Du har också rätt att bli medborgare i ett land. Barn som har en förälder som är svensk medborgare får svenskt medborgarskap. I en del andra länder får man automatiskt medborgarskap i det land där man föds.

    Du har rätt att få veta vilka dina föräldrar är, så långt det är möjligt. En del barn och ungdomar lever i krigssituationer som gör att de måste fly från sitt land. Om du flyr till ett annat land och förlorar delar av din identitet, till exempel ditt pass eller kontakten med din familj, ska du få hjälp av det land du kommer till att få tillbaka din identitet. Om du undrar över ditt ursprung ska du få hjälp att ta reda på det du behöver veta.

    Ditt namn, nationalitet och familj är bara några delar av vem du är, av din identitet. Andra delar kan vara var du bor eller har bott, vem som har tagit hand om dig eller viktiga beslut som har fattats om dig. Ditt etniska ursprung, din religion och de språk du talar är också delar av din identitet.

    Ofta pratar man också om att man kan skapa en egen identitet genom att lyssna på en viss musik, utöva en särskild sport, ha en viss klädstil eller tillhöra en viss grupp. Du är också fri att utveckla en egen identitet på det sättet. Du är en egen person och du har rätt att pröva dig fram till vem du är och vill vara.

    Respekteras du för den du är? Finns det situationer när detta inte sker?

  • Det finns många barn runt om i världen som inte har egna föräldrar som kan ta hand om dem. Dessa barn behöver en ny familj.

    Det finns många barn som saknar en familj. Både i Sverige och i andra länder. Det kan bero på att de biologiska föräldrarna är döda eller att de av olika skäl inte kan ta hand om sina barn. 
    Vuxna som vill ta hand om ett barn som saknar egen familj kan ansöka om att få adoptera barnet. Då prövar socialtjänsten om de är bra föräldrar. En adoption är till för barnets skull, för att barnet ska få ett hem att växa upp i.

    Ett adopterat barn har precis samma rättigheter som ett barn som är fött i familjen. Vårdnadshavarna har också precis samma skyldigheter som de har gentemot ett biologiskt barn. Det finns ingen skillnad.

    Det är väldigt olika hur intresserad den som blivit adopterad är av sitt ursprung. En del undrar mycket över vilka som är deras biologiska föräldrar eller vilken stad de är födda i. Andra kanske aldrig funderar på detta förrän något särskilt händer – som att de blir vuxna och får egna barn eller om någon i familjen dör.

    Det finns en myndighet som kontrollerar att alla adoptioner i och till Sverige sker i enlighet med lagen och principen om barnets bästa i barnkonventionen. Den heter Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA). Dit kan du vända dig om du har frågor kring adoptioner.

    Om du är adopterad och vill söka dina rötter kan du börja med att fråga vad dina föräldrar vet. Du som inte känner att du kan prata med dina föräldrar om detta kan kontakta den organisation i Sverige som förmedlade adoptionen av dig. De sparar alla papper som rör din adoption och kan hjälpa dig vidare i sökandet efter ditt ursprung. Men var beredd på att det kan finnas många frågor som du aldrig kan få svar på.

    Informationen är hämtad från MIA:s webbplats mia.eu

  • Alla barn har rätt till minst ett förnamn och minst ett efternamn. Det står i namnlagen.

    Föräldrarna kan ge sina barn i stort sett hur många förnamn som helst. De får däremot inte hitta på vilka namn som helst. Om föräldrarna är gifta och har samma efternamn får barnet det efternamnet. Har föräldrarna olika efternamn bestämmer de själva vilket av efternamnen som barnet ska få.

    Det finns föräldrar som har velat kalla sina barn för till exempel Snövit, Filur och Stålmannen. Men de namnen har inte godkänts av Skatteverket, som bestämmer i namnfrågor. Myndighetens uppgift är bland annat att se till att barn inte får så konstiga eller ovanliga namn att de kan bli retade för dem.

    Här är några förnamn som inte har godkänts:
    Lillprins
    Ikea
    Tequila

    Här är några förnamn som har godkänts:
    Sladden
    Vilse
    Fyra

    Byta namn
    Ditt förnamn får du egentligen bara byta en gång och det gör du genom en anmälan till Skatteverket. Om du bara har ett förnamn får du inte byta ut det namnet, men du kan få lägga till ett eller flera nya namn. Byta efternamn kan du däremot göra flera gånger i livet.

    Innan du fyllt 18 år är det dina vårdnadshavare som måste ansöka om att du ska byta namn. I alla namnfrågor, oavsett barnets ålder, ska man ta hänsyn till barnets vilja. När du har fyllt 12 år kan dina föräldrar inte ändra ditt förnamn eller efternamn utan att du själv vill.

  • Vårt ursprung, det vill säga vilket land och vilken kultur vi kommer ifrån, är en viktig del av identiteten. Det präglar oss som människor och hur vi väljer att leva våra liv. Var du än kommer från har du rätt att vårda och vara stolt över ditt ursprung.

    Knappt 350 000 barn i Sverige har utländsk bakgrund. Det är vart femte barn. Kanske har du en förälder som är född i ett annat land. I sådana fall är du en av dem. Eller så kanske du är en av de 100 000 barn och unga som tillhör de nationella minoriteterna i vårt land.

    Man brukar säga att det finns 194 självstyrande länder i världen. Gissa hur många länder som barn och unga i Sverige har sitt ursprung i? Svaret är 188 olika länder. Imponerande, eller hur!

    Yngre barn med utländsk bakgrund är ofta födda i Sverige medan de äldre barnen i regel är födda utomlands. De vanligaste ursprungsländerna är Irak, Finland, det som tidigare hette Jugoslavien, Turkiet och Somalia.

    Fem nationella minoriteter
    I Sverige finns det fem så kallade erkända nationella minoriteter: samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Samerna är ett urfolk. De andra grupperna har funnits i Sverige under lång tid. Sverigefinländarna är flest, den judiska gruppen minst.

    Regeringen har bestämt att de nationella minoriteternas språk ska skyddas och att deras kulturer ska hållas levande. I 38 av landets kommuner finns det ett förstärkt skydd och stöd för en nationell minoritet. Bor du i en sådan kommun?

    Om du har ditt ursprung i ett annat land eller tillhör en nationell minoritet har du rätt att utöva din familjs kultur. Du har också rätt att få undervisning i ditt hemspråk, om du vill. Prata med din skola om du inte tycker att du får dessa rättigheter tillgodosedda!

    Här kan du läsa barnkonventionen på de nationella minoritetsspråken.
    Informationen är hämtad från vår rapport ”Upp till 18 – Fakta om barn och ungdom 2010” och från regeringens webbplats om mänskliga rättigheter humanrights.gov.se

     

     

På teckenspråk