Våld mot barn kan vara synligt – men är ofta dolt och svårt att upptäcka. Det sker i hemmet, i skolan, på fritiden, på nätet och i nära relationer där barnet borde vara tryggt. Oavsett form är våld alltid skadligt och ett brott mot barns rättigheter.
Över 200 000 barn i Sverige lever i hem där våld förekommer.
(Jämställdhetsmyndigheten, 2022)
av elever uppger att de utsatts för någon form av våld under uppväxten.
(Allmänna Barnhuset, 2022)
anmälningar har inkommit sedan lagen om barnfridsbrottet infördes i juni 2021 fram till juli 2024.
(Brå, 2024)
Våld mot barn är brottsligt, en kränkning av barnets mänskliga rättigheter och ett allvarligt folkhälsoproblem. Det förekommer i alla samhällsskikt och miljöer.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är våld mot barn en av de största riskfaktorerna för ohälsa senare i livet. Även enstaka händelser kan få djupa konsekvenser, särskilt när våldet utövas av någon barnet är beroende av eller har en nära relation till.
Barn har begränsade möjligheter att skydda sig själva. Därför är det vuxnas och samhällets ansvar att förebygga, upptäcka och agera vid minsta misstanke.
Barn kan signalera om sin utatthet på olika sätt. Utsatthet visar sig ofta genom förändrat beteende, skolsvårigheter, tystnad, oro eller ilska.
Det är vuxnas ansvar att se, lyssna och agera.
När jag började göra lite värre saker. […] Då kommer jag ihåg, de var såhär: Ett rop på hjälp. Asså, vadå ett rop på hjälp? Snälla, det har stått skrivet i min panna att jag behöver hjälp. Men de här människorna, de har varit blinda eller någonting.
Hedersrelaterat våld och förtryck bygger på normer om oskuld och familjens heder. Barn och unga kontrolleras i frågor som rör sexualitet, relationer och livsval.
Flickor förväntas upprätthålla och skydda ”oskulden” och hela familjens anseende anses vila på deras faktiska eller påstådda sexuella renhet. Flickor är därför särskilt utsatta för sexualiserat våld, omfattande kontroll och begränsningar samt barn- och tvångsäktenskap och könsstympning.
Pojkar utsätts i högre grad för lojalitetskrav och påtryckningar att bevaka systrar eller andra kvinnliga släktingar för att säkerställa att kollektivets normer efterlevs.
Hbtqi-unga och barn med funktionsnedsättning är särskilt sårbara. De befinner sig i stark beroendeställning till familjen och löper en ökad risk att bli manipulerade, lurade eller vilseledda.
Hedersrelaterat våld och förtryck innebär ofta en multiutsatthet och kan involvera flera personer i barnets närhet.
Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig flera konkreta uttryck som allvarligt begränsar barns och ungas frihet, trygghet och rätt att själva forma sina liv.
Äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelser där en eller båda parter var minderåriga vid tidpunkten för giftermålet, eller där en person har förmåtts, manipulerats eller tvingats att ingå äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse.
Könsstympning omfattar olika typer av ingrepp som innebär att delar av flickors eller kvinnors könsorgan skärs bort, skadas eller på annat sätt förändras av icke-medicinska skäl.
Påtryckningar, hot eller tvång i syfte att få en person att förändra eller dölja sin sexuella läggning, könsidentitet eller sitt könsuttryck.
Hot om eller faktiska bortföranden till andra länder där barn riskerar att utsättas för olika former av våld, barn- eller tvångsäktenskap, könsstympning, omvändelseförsök eller så kallade uppfostringsresor. Även kontroll, övervakning och påtryckningar från släktingar i andra länder för att utöva hedersrelaterat våld och förtryck omfattas.
Barnombudsmannen har pratat med barn och unga som lever med hedersrelaterat våld och förtryck. I samtalen har det framkommit att trots att våldet var synligt så var det ingen som agerade.
Våld mot barn tar sig sällan endast ett uttryck. Forskning visar att olika former av våld ofta överlappar varandra och förstärker varandras effekter.
Alla former av kroppsliga bestraffningar och fysiska handlingar som tillfogar barnet smärta eller skada, oavsett om de sker i syfte att disciplinera eller straffa. Det inkluderar bland annat slag, knuffar, sparkar, örfilar, brännmärkning, skakvåld och andra våldshandlingar.
Psykiskt våld omfattar handlingar som hotar, skrämmer, förnedrar eller på annat sätt kränker barnets värdighet och psykiska hälsa. Det kan handla om verbala övergrepp, hot, skrämsel, avvisande, isolering, diskriminering och känslomässig försummelse. Att tvinga barn att bevittna våld räknas också som psykiskt våld.
Att bevittna våld, till exempel våld mellan närstående, betraktas i svensk lagstiftning som en form av psykisk misshandel. Barn påverkas i hög grad av att leva i miljöer där våld förekommer, även när våldet inte riktas direkt mot dem.
Social isolering och begränsningar innebär inskränkningar i barns möjligheter att delta i skola och fritidsaktiviteter, ha sociala relationer samt kontroll av klädsel, aktiviteter, umgänge och tillgång till digitala medier.
Försummelse och vanvård innebär att barnets grundläggande behov av omsorg, trygghet, näring, hälsa, utbildning och skydd inte tillgodoses.
Sexuellt våld och sexuella övergrepp omfattas av alla former av sexuella handlingar riktade mot barn, inklusive att tvinga, manipulera eller övertala ett barn att delta i sexuella aktiviteter. Det kan till exempel vara beröring, sexuella handlingar inom familjen samt exploatering i prostitution eller pornografi.
Barn kan aldrig samtycka till sexuella handlingar med vuxna eller under den ålder som anges i strafflagstiftningen. Sexuellt våld kan ske både fysiskt och digitalt, och förövaren kan vara en vuxen eller en annan ung person.
Sexuell exploatering av barn innebär att barn utnyttjas sexuellt mot någon form av ersättning, till exempel pengar, alkohol, cigaretter, kläder, boende, resor eller presenter.
Utnyttjandet kan ske fysiskt eller digitalt. Olika brott kan förekomma i samband med sexuell exploatering, såsom våldtäkt mot barn, utnyttjande av barn i sexuell posering, människohandel för sexuella ändamål eller dokumenterade sexuella övergrepp mot barn.
Exploatering och människohandel kan även handla om utnyttjande av barn i arbete.
Materiellt våld innebär att förövaren skadar, tar eller hotar att förstöra föremål som tillhör barnet eller familjen i syfte att utöva makt och kontroll. För barnet kan detta fungera som en form av hot eller straff och vara lika skrämmande och skadligt som direkt fysiskt eller psykiskt våld.
Latent våld är våld som inte alltid uttrycks öppet genom handlingar eller ord, utan som tar sig uttryck i blickar, kroppsspråk, tonfall eller stämningar. Barnet lever i ständig vaksamhet.
När andra former av våld förekommit kan det latenta våldet bli den dominerande våldsformen, där vetskapen om att våld kan uppstå räcker för att styra barnets beteende.
Våld i digitala miljöer är ofta en förlängning av annat våld. Det kan handla om övervakning, trakasserier och kontroll via mobiltelefoner, sociala medier eller andra digitala tjänster. Det kan också innebära exploatering, spridning eller manipulering av sexuella bilder eller filmer utan samtycke, grooming eller ofredande.
Ekonomisk våld innebär att barnet eller familjen utsätts för kontroll, begränsningar eller utnyttjande som rör ekonomiska resurser. Det kan till exempel vara att barnet nekas tillgång till sina egna pengar eller till medel som är avsedda för barnet, eller att barnet utnyttjas för ekonomisk vinning.
Tecken på våldsutsatthet kan variera beroende på barnets ålder, mognad och livssituation. Men alla signaler ska alltid tas på allvar.
Tro på oss när vi väl vågar berätta. Snälla, försök att sätta er in i vår situation, i vårt liv. Vi hittar inte på, inget barn hittar på såna sjuka saker om sin familj.
Barnet kan:
Oro för barnet räcker för att agera. Du behöver inte vara säker.
Jag har haft mycket frustration, inom mig. Och sen, jag har aldrig bett om någon hjälp. Första gången jag pratade med någon var när jag var 18.
Barn som utsätts för våld befinner sig ofta i en normaliseringsprocess, vilket innebär att våld och kränkningar gradvis blir en del av barnets vardag. Det grövsta våldet uppstår sällan plötsligt, utan föregås ofta av kontroll, hot, begränsningar och psykiskt våld som successivt eskalerar.
Normaliseringsprocessen blir särskilt svår att bryta när barnet utsätts för flera olika former av våld samtidigt, som förstärker varandra. I takt med detta förskjuts barnets gränser för vad som upplevs som normalt, acceptabelt eller möjligt att protestera mot.
Alltså jag har ju förstått det nu när jag blivit äldre, alltså att det är våld. Men man förstår inte det då. Man tror det är normalt.
Sen växte jag upp med det och för mig var det helt normalt liksom, det de höll på med. Sen träffade jag vänner, vänners mammor som berättade för mig att det där är inte okej. Så då började ju den här fasaden spricka.
Normaliseringen påverkar barnets tankar, känslor och beteenden i grunden. För att hantera en tillvaro präglad av våld utvecklar barnet strategier som på kort sikt kan skapa trygghet, men som samtidigt riskerar att dölja utsattheten och försvåra omgivningens möjligheter att upptäcka och agera.
I normaliseringsprocessen anpassar sig barnet till våldet för att hantera en situation där det saknar makt och ofta är beroende av den eller de som utövar våldet. Barnet kan börja förändra sitt beteende för att undvika konflikter eller våldsutbrott, till exempel genom att bli tystare, mer tillbakadraget eller överanpassat. Det kan också ta på sig ett stort ansvar för att hålla situationen lugn och för att skydda syskon eller andra närstående.
Ett vanligt inslag i normaliseringsprocessen är att barnet internaliserar skuld och skam. Barn kan komma att uppfatta våldet som en följd av något de själva gjort eller inte gjort, snarare än som ett ansvar som ligger hos vuxna. Detta förstärks särskilt när våldet varvas med omsorg, närhet eller perioder av lugn, vilket kan skapa stark ambivalens och lojalitetskonflikter hos barnet.
Normaliseringen påverkar även barnets förmåga att identifiera våld som våld. För barn som växer upp i en våldspräglad miljö kan hot, kränkningar och kontroll framstå som en naturlig del av familjelivet eller relationen. Detta gäller inte minst vid psykiskt våld, latent våld samt hedersrelaterat våld och förtryck, där våldet ofta är konstant närvarande men inte alltid synligt.
Normaliseringsprocessen kan bidra till att barn inte berättar om sin våldsutsatthet. Rädsla för att inte bli trodda eller tagna på allvar, oro för repressalier eller för att situationen ska förvärras, samt bristande tillit till vuxna kan leda till att barnet väljer tystnad. Barn kan också sakna ord för att beskriva sin utsatthet eller ha svårt att identifiera det de varit med om som våld.
Våld mot barn kan få allvarliga konsekvenser för barnets hälsa, utveckling och livsvillkor. Konsekvenserna kan visa sig både omedelbart och långt senare i livet.
Barn som utsätts för flera former av våld samtidigt, eller som utsätts för våld under lång tid, löper en särskilt hög risk för allvarliga konsekvenser. När våldet är normaliserat och kombineras med exempelvis försummelse, psykiskt våld eller hedersrelaterat våld och förtryck kan barnets utveckling påverkas på djupet.
Tidigt skydd och rätt stöd kan minska konsekvenserna. Våldets följder är inte oundvikliga – barn kan återhämta sig om de får trygghet och långsiktigt stöd.
Barn som utsätts för flera former av våld samtidigt, eller som utsätts för våld under lång tid, löper en särskilt hög risk för allvarliga konsekvenser. När våldet är normaliserat och kombineras med exempelvis försummelse, psykiskt våld eller hedersrelaterat våld och förtryck kan barnets utveckling påverkas på djupet.
Särskilt utsatta är också barn som inte får skydd och stöd i tid, eller vars utsatthet inte tas på allvar av vuxna. När barns berättelser ifrågasätts, förminskas eller inte leder till hjälp-, stöd- och skyddsåtgärder, kan det förstärka känslor av maktlöshet och misstro mot vuxna och samhällets skyddssystem.
När ett barn utsätts för våld är det alltid samhällets ansvar att förebygga, upptäcka och agera – tidigt och kraftfullt. Ändå brister samhället gång på gång i att förebygga, upptäcka, anmäla och följa upp våld mot barn. Insatser sätts ofta in för sent – eller inte alls. Konsekvensen blir att barn lämnas utan det skydd och stöd de har rätt till. Dessa brister är oacceptabla och strider mot barns lagstadgade rätt till skydd.
Om du som barn vill söka hjälp, eller om du är vuxen och känner oro för ett barn, är det viktigt att agera. Barn har rätt till skydd. Det är alltid vuxnas ansvar att se till att det sker.
