Barn har rätt till skydd mot alla former av våld. Ändå brister samhället gång på gång i att förebygga, upptäcka och stoppa våld i tid.
Över 200 000 barn i Sverige lever i hem där det förekommer våld. Våld mot barn är brottsligt, en kränkning av barnets mänskliga rättigheter och ett alarmerande samhällsproblem.
Barnombudsmannen arbetar med att lyssna till barn som har utsatts för våld och lyfta deras berättelser. Barnen beskriver hur våld kunnat fortsätta trots att vuxna sett signaler eller haft ansvar att agera.
När ett barn utsätts för våld är det alltid samhällets ansvar att förebygga, upptäcka och agera – tidigt och kraftfullt. Vi ställer krav på hur samhället kan bli bättre på att stödja och skydda barnen.
Allt för sällan blir barns röster hörda. Barnombudsmannen lyfter genomgående citat från barn vi har träffat.
Jag tror allt våld och, psykiskt och fysiskt våld som har påverkat mig. […] Och jag tror, om jag inte skulle ha våld i mitt liv alls skulle jag vara en annan människa.
Jag vill inte vara stark, om jag är helt ärlig. Jag vill bara vara glad.
Som person tycker jag att jag är mer eller mindre paranoid för katastrofer. För jag vet inte vad som händer imorgon. För det har varit så under hela min uppväxt.
Juno Blom, barnombudsman, delar med sig av sin drivkraft bakom sitt mångåriga arbete för barns rättigheter.
När ett barn utsätts för eller bevittnar våld ska samhället säkerställa omedelbart skydd och rätt stöd. Insatser ska utgå från barnets behov och omfatta både akut skydd och långsiktigt stöd, som behandling, skolstöd och rehabilitering. För många barn är konsekvenserna långvariga och kräver stöd över tid.
En central del av barnets rättigheter är rätten att komma till tals och bli lyssnad på. Barn ska ges möjlighet att uttrycka sina erfarenheter och åsikter i frågor som rör dem, och deras berättelser ska tas på allvar. När barn inte blir trodda riskerar tilliten till vuxna och samhället skyddssystem att skadas.
Barn ska inte utsättas för nya risker i samband med utredningar eller insatser. Skyddet måste vara tillräckligt, samordnat och följas upp. Barn ska inte behöva upprepa sin berättelse i onödan eller själva bära ansvar för att insatser ska fungera.
Det är viktigt att understryka att barn inte själva ansvarar för att få rätt hjälp och skydd. Det ansvaret ligger alltid hos vuxna och hos samhället. När samhället tar barns rätt till hjälp, stöd och skydd på allvar skapas förutsättningar för återhämtning, trygghet och en framtid fri från våld.
Barns rätt till skydd mot våld är en grundläggande mänsklig rättighet och regleras i barnkonventionen och svensk lag.
Läs mer om barnkonventionens artiklar gällande barns rätt till skydd mot våld
Läs mer om svenska lagar som reglerar samhället ansvar
Det kändes inte som att någon brydde sig, de såg allt. Men de ville typ inte lägga sig i.
Alla barn har rätt att skyddas från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt från hedersrelaterat våld och förtryck. Den rätten gäller alltid.
Ändå utsätts barn varje dag för våld – i hemmet, i skolan, i närområdet och på nätet. Det visar ett allvarligt och oacceptabelt gap mellan barns rättigheter på pappret och den verklighet många barn lever i.
Samhället brister gång på gång i att förebygga, upptäcka, anmäla och följa upp våld mot barn. Insatser sätts ofta in för sent – eller inte alls. Konsekvensen blir att barn lämnas utan det skydd och stöd de har rätt till. Dessa brister är oacceptabla och strider mot barns lagstadgade rätt till skydd.
I vårt arbete möter vi barn och unga som berättar om våld, rädsla och kontroll. Många beskriver att ingen ingrep – trots tydliga varningssignaler och vuxna med ansvar runt dem.
Du som yrkesverksam har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa. Det räcker att du känner oro eller misstänker att ett barn utsätts för våld, övergrepp eller försummelse. Du behöver inte vara säker och du ska inte själv utreda vad som har hänt. Det är socialtjänstens ansvar.
Enligt socialtjänstlagen 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400) är vissa yrkesverksamma skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de i sitt arbete får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.
Anmälningsskyldigheten gäller för många som arbetar med barn och unga, till exempel:
Anmälningsskyldigheten gäller den enskilda yrkesverksamma. Du kan inte låta bli att anmäla med hänvisning till interna rutiner, chef eller kollega. Anmälan ska göras så snart som möjligt.
Om du som barn vill söka hjälp, eller om du är vuxen och känner oro för ett barn, är det viktigt att agera. Barn har rätt till skydd. Det är alltid vuxnas ansvar att se till att det sker.
Alla vuxna har inte anmälningsplikt enligt lag. Men alla vuxna har ett ansvar att agera när de misstänker att ett barn utsätts för våld. För många barn kan en vuxen utanför familjen vara avgörande för att våld ska upptäckas och stoppas.
Det kan till exempel vara som:
Att göra en orosanmälan är inte att anklaga någon – det är att be om hjälp för ett barn. Det krävs inte bevis för att anmäla – oro räcker.
När jag började göra lite värre saker. […] Då kommer jag ihåg, de var såhär: Ett rop på hjälp. Asså, vadå ett rop på hjälp? Snälla, det har stått skrivet i min panna att jag behöver hjälp. Men de här människorna, de har varit blinda eller någonting.
Barnombudsmannen har tagit fram digitala webbstöd som riktar sig till kommuner, regioner, myndigheter och andra verksamheter som arbetar med barn och beslut som rör barn.
Att agera tidigt kan förändra ett barns liv. Som yrkesverksam är du skyldig att se, lyssna och agera när du oroar dig för ett barn – även om situationen är osäker eller informationen ofullständig.
Samhällets skydd fungerar när vi agerar tidigt och utgår från barnets behov och rättigheter. Barn behöver förtroendefulla relationer, känslomässigt stöd, specialistvård och skydd mot alla former av våld – och det är vårt ansvar som vuxna att se till att de får det.
Barn är experter på sina egna liv, och genom att lyssna på deras berättelser får vuxna bättre förutsättningar att fatta rätt beslut. Att lyssna och tro på barn ökar också chansen att upptäcka våld och utsatthet i ett tidigt skede. Barn vinner på trygga vägar till stöd, vilket bygger tillit till vuxenvärlden och samhällets skyddssystem.
Att göra barn delaktiga innebär att stärka deras självbestämmande, känsla av sammanhang och skydd. Genom delaktighet får barn bättre förutsättningar att växa upp fria från våld och forma en trygg framtid.
När någon verkligen lyssnade på mig kände jag mig inte ensam längre.
Det var första gången någon trodde på mig och hjälpte mig. Jag kände mig viktig.
Det var som att hela världen förändrades när jag fick prata och någon faktiskt hörde mig.
Barnombudsmannen ställer tydliga krav på samhället för att stärka skyddet mot våld mot barn och säkerställa att barns rättigheter får genomslag i praktiken.
Barn ska aldrig bära ansvar för att våld upphör eller för att systemet fungerar.
Genom vårt arbete verkar Barnombudsmannen för ett samhälle där alla barn får växa upp fria från våld och där deras rätt till trygghet, integritet, hälsa och utveckling tillgodoses i praktiken – varje dag, i varje möte, i hela samhället.
Barnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter utifrån barnkonventionen. Ett centralt fokus i Barnombudsmannens arbete är att förebygga och motverka alla former av våld mot barn inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt att säkerställa att barn som utsätts får det skydd, stöd och den hjälp de har rätt till.
Genom att lyssna till barns egna erfarenheter, ta del av forskning och granska myndigheters ansvar synliggör Barnombudsmannen brister i samhällets skyddssystem. Barns röster är en central utgångspunkt i arbetet, särskilt när det gäller våldsutsatthet som ofta är osynlig.
För att samhället ska kunna ta sitt ansvar måste vi förstå vad våld är. Våld mot barn tar många uttryck och sker ofta i det dolda. När vi inte ser, förstår eller definierar våld korrekt riskerar barn att lämnas utan skydd.
