En samlad handlingsplan för att motverka våld mot barn

Allt våld mot barn, både fysiskt och psykiskt, är förbjudet enligt barnkonventionens artikel 19. FN:s barnrättskommitté lyfter i en allmän kommentar särskilt fram att ”inget våld mot barn är motiverat, allt våld mot barn kan förbyggas”.

I ett internationellt perspektiv är Sverige på många sätt långt framme vad gäller våld mot barn, men barn utsätts fortfarande för olika former av våld i exempelvis hemmet, i skolan och på institution. Det kan handla om sexuella övergrepp, misshandel och om hedersrelaterat våld och förtryck.

Våld mot barn i Sverige

I en nationell kartläggning av Stiftelsen Allmänna Barnhuset genomfört av forskarna Carilina Jernbro och Staffan Jansson, Karlstads universitet, som publicerades under 2017 uppgav 44 procent av barnen att de utsatts för någon typ av våld av en vuxen person någon gång under livet. Det kan handla om fysiskt våld, psykiskt våld, försummelse, upplevt våld mellan vuxna i familjen eller sexuella övergrepp. Det är vanligt att den vuxne är någon i barnets familj: 36 procent av barnen har utsatts för någon typ av våld av föräldrar, styvföräldrar eller familjehemsföräldrar under uppväxten.

Den vanligaste formen av våld är fysiskt våld som vart fjärde barn utsatts för av en vuxen person, 14 procent av föräldrar. Både mammor och pappor utsätter barn för fysiskt våld, men det är vanligare att pappor gör det. Utanför familjen är det vanligast att antingen någon helt okänd eller en lärare/förskollärare står för våldet.

Kartläggningen visar även att de olika formerna av våld i stor utsträckning överlappar varandra och man konstaterar att de barn som riskerar att fara allra mest illa är de som är utsatta för flera olika typer av våld eller våld vid upprepade tillfällen. Forskarna visar också att drygt hälften av de barn som blivit utsatta för någon form av våld från vuxna också hade blivit utsatta för mobbning i skolan. De utsatta eleverna mobbade också i större utsträckning andra. Sammantaget visar forskningen på att många barn i Sverige fortfarande utsätts för olika former av våld, såväl i sin familj som i samhället, samt både av vuxna och av andra barn.

Barn berättar om våldet

I vår senaste årsrapport har Barnombudsmannen identifierat utsatta förorter och kommuner där barn statistiskt sett har bland annat sämre skolresultat, ekonomi och hälsa. I rapporten berättar drygt 900 barn hur det är att växa upp i storstädernas förorter och i exempelvis glesbygdskommuner.

”Jag brukar höra skott ibland och jag hör att människor blir dödade med kniv, då blir jag oftast rädd”.

Så säger ett barn i rapporten. Trots att många av barnen trivs där de bor, är vardagen kantad av våld och kriminalitet. Barnen kan ha sett människor bli skjutna eller själva utsatts för våld. Mer än var tionde flicka känner sig otrygg i sitt närområde. Även barn så unga som 4–5 år berättar om våld på förskolan och om otrygghet i närområdet. Barnen beskriver att våld är vardag även i skolan, såväl fysiskt våld som mobbning, kränkningar och trakasserier. En flicka berättar:

”Jag har blivit mobbad i flera år av samma kille. Jag har tagit det till skolan, fast skolan har inte gjort något så stort av det”.

Barnombudsmannens tidigare granskningar har också visat att barn utsätts för våld när de är placerade i samhällets vård och att barn med funktionsnedsättning utsätts för kränkningar. Dessutom utsätts barn för våld och övergrepp i den egna familjen.

När barnen berättar om socialtjänsten, som ska vara skyddsnätet för barn i utsatta situationer, har några positiva erfarenheter. Men desto oftare får vi höra att socialtjänsten inte lyssnat och att barnet inte har fått tillräckligt stöd. Viktor säger:

”Den vanligaste kommentaren när jag har berättat något på socialtjänsten är: men var det verkligen så farligt? Pappa kanske inte menade så illa.”

Breda insatser krävs

Det är staten som har ansvaret för att skydda barnet genom exempelvis lagstiftning, sociala åtgärder och utbildningsinsatser. Våld mot barn ska enligt strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige förebyggas och bekämpas med alla till buds stående medel. Skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen nämns som aktörer med ansvar att ge barn det skydd de har rätt till. Enligt strategin krävs också samverkan mellan ansvariga aktörer med utgångspunkt i barnets bästa för att effektivt bekämpa våld mot barn.

Eftersom våld mot barn förekommer brett i vårt samhälle, och våldet kan se ut på olika sätt är det av yttersta vikt att vi ser våld mot barn som ett samhällsövergripande problem som måste angripas med breda insatser.

Men det saknas i dag en samlad nationell handlingsplan mot våld mot barn som syftar till att belysa och förebygga, identifiera, utreda, rehabilitera och följa upp våld mot barn. Barnombudsmannen anser att barns utsatthet för våld måste tas på allvar. Vi anser därför att regeringen bör ta fram en samlad nationell handlingsplan för att förebygga och stoppa våld mot barn inom alla delar av samhället. Detta har vi lyft till regeringen i Barnombudsmannens rapporter under 2018.

Varje barn som befinner sig i Sverige har enligt barnkonventionen rätt att skyddas mot alla former av våld och övergrepp. Det är tydligt att Sverige inte lever upp till detta.

Vi menar att en handlingsplan mot våld mot barn måste ta ett brett grepp och fokusera på barns och ungas situation och rätten till skydd mot alla former av våld.

De myndigheter som tilldelas uppdrag inom en handlingsplan mot våld mot barn, måste involvera barn och unga i planering och genomförande av såväl reaktiva som förebyggande åtgärder. Detta eftersom barn och unga är experter på sin egen situation och har rätt att komma till tals och vara delaktiga både i samhället och i sina egna liv.

För att handlingsplanen ska bli verkningsfull krävs att åtgärderna är genomförbara, granskningsbara, och att handlingsplanen går att följa upp och utvärdera. Det behöver också finnas en nationell samordning av alla åtgärder rörande våld mot barn.