Hoppa till innehåll
Sök
Lagt i varukorgen
Stäng

kr ( ex. moms )
Fortsätt handla Till varukorgen
Tema: Barn i samhällets vård

När samhället skyddsnät för barn brister

Det som barn och unga beskriver om deras utsatthet och brister i samhällets skyddsnät har varit känt under lång tid. Trots detta kvarstår problem i stora delar.

Ladda ner rapporten

Vad är samhällets skyddsnät för barn?

Skyddsnätet omfattar bland annat förskola, skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis och rättsväsende. Dessa aktörer har också en skyldighet att samverka för att tillgodose barns behov av skydd, stöd och hjälp.

Barnombudsmannens rapport "Tro på oss när vi väl vågar berätta" synliggörs det hur barn och unga upplever vuxnas bemötande, ansvarstagande och förmåga att agera. Vissa barn och unga har aldrig haft en vuxen i sin närhet som har visat att den vuxne verkligen bryr sig och beskriver att den minsta gest hade hjälpt.

Så jag hade inte kunnat tänka mig att göra allt det där utan fältarna faktiskt. Det var faktiskt en trygghet att de kom på mötet. Man var lite rädd och så.
Tjej

Barnens rätt till skydd

Enligt barnkonventionen har barnet rätt till skydd mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld och övergrepp. Det kan till exempel vara sexuella övergrepp.

Barn har också rätt till skydd mot att uppleva våld. Det kan till exempel handla om att se, höra eller befinna sig i ett hem där en förälder utsätts för våld. Barnet ska också skyddas mot vanvård eller försumlig behandling.

Läs mer om barnkonventionen

Barns och ungas erfarenheter av samhällets skydd och stöd 

Barn och unga beskriver ofta att ansvaret för att få hjälp har lagts på dem själva. Flera berättar att de behövt söka stöd på egen hand och kämpa för att bli kvar i systemet.

För jag har ju aldrig någonsin fått någon som har kommit fram till mig och bara, ja, nej, jag ser att du har det jobbigt nu eller behöver du hjälp inom det här. Utan det har alltid varit jag som själv behövt komma fram och söka hjälp om jag tycker att det är jobbigt liksom.
Tjej

För jag ville så gärna vara vuxen, så att jag kunde ta mina egna beslut. Jag önskar bara att jag kunde gå tillbaks och typ göra det andra 13-åringar gjorde. […] Vi behöver ett system där barn får vara barn. Där ungdomar får göra misstag.
Kille

Ja, jag tror också att skyddsnätet bara finns för de som - Jag tror att alla faller igenom skyddsnätet. Om man inte själv söker alltså efter stöd. Om man inte själv letar sig till skyddsnätet. Så kommer man inte fångas upp tror jag. Och även när man hittat skyddsnätet så måste man kämpa sig - eller kämpa igenom för att fortsätta vara kvar i det här skyddsnätet, eller fortsätta vara kvar där för att inte falla ner igen. Tror jag.
Tjej

Om rapportens statistik

All statistik och alla resultat i rapporten bygger på Barnombudsmannens enkätundersökning och intervjuer med barn och unga samt yrkesverksamma som deltagit i undersökningen. Läs mer om metod, urval och genomförande. 

Vad är våld?

Våld mot barn kan ta många uttryck. Det kan vara synligt men är ofta dolt. Våld sker ofta i barnets närhet: i hemmet, i skolan, på fritiden, på nätet eller i relationer där barnet borde kunna känna sig tryggt. Oavsett form är våld alltid skadligt och ett brott mot barns rättigheter. 

När skyddsnätet för våldsutsatta barn brister

Barnombudsmannens undersökning visar att många barn och unga som utsätts för våld av en närstående inte får det skydd och stöd som de har rätt till. Trots långvarig utsatthet berättar många av de att det är först när utsattheten tar sig uttryck i till exempel ett destruktivt beteende som socialtjänsten agerar med kraft.  

Det är det som är sjukt. Det finns lagar, men det följs aldrig.
Kille

En omständighet som är gemensam för i princip alla dessa barn och unga är att
det aldrig hade behövt gå så långt om myndigheter hade ingripit i tid. Tecken och tillfällen att ingripa har funnits där. 

När jag började göra lite värre saker. […] Då kommer jag ihåg, de var såhär: Ett rop på hjälp. Asså, vadå ett rop på hjälp? Snälla, det har stått skrivet i min panna att jag behöver hjälp. Men de här människorna, de har varit blinda eller någonting.
Tjej

Bristande tidig upptäckt

Förskolan och skolan spelar en avgörande roll i barns och ungas liv och kan fungera som en skyddsfaktor, men Barnombudsmannens undersökning visar att vuxna brister i att uppmärksamma och fånga upp utsatta barn i tid.  

Undersökningen visar också att barn berättar om sin utsatthet. Åtta av tio uppger att de vänt sig till någon för att få hjälp, oftast en kompis. Flera beskriver att jämnåriga ibland såg deras mående tydligare än vuxna gjorde.

Vissa [tjejkompisar] hade släktingar som har gått igenom likadant. Vissa tog det, alltså fattade det mer. Men det var också ... hur de såg det på, alltså så fort jag fick samtal, jag började skaka.
Tjej

Oavsett om skolan har vetat eller borde ha förstått att eleven har behövt stöd och skydd, har vuxna i många fall misslyckats med att agera på ett sätt som har förbättrat situationen. Sammantaget framträder en bild av en vuxenvärld som inte i tillräcklig utsträckning lyssnar, tror på och tar barns utsagor på allvar.

När barns behov inte identifieras i tid

Barn och unga beskriver återkommande att myndigheter inte lyssnar, tror på eller agerar utifrån deras berättelser. Många barn upplever att ansvariga myndigheter ofta lyssnar på föräldrarna, medan barnets röst och erfarenheter ifrågasätts, bortförklaras, bagatelliseras eller marginaliseras. 

Det är bara det, asså om man lyssnade på mig hade jag aldrig varit här.
Tjej

Underlaget visar att barns utsatthet ofta upptäcks för sent. Många barn har levt länge i våldsamma eller otrygga hemförhållanden utan att få rätt stöd. Flera beskriver att socialtjänsten reagerade först när barnet började må väldigt dåligt eller utvecklade ett utåtagerande beteende.

Det var jag som var problemet. 
Kille

Barn blir inte lyssnade på eller delaktiga

Flera barn berättar också att de inte vågat berätta om sin situation eftersom de varit rädda för konsekvenserna eller för att inte bli trodda. När frågor ställts har det ibland skett i närvaro av föräldrar eller utan möjlighet att prata tryggt och enskilt.

För att när man pratar med sina föräldrar, eller för mig när jag pratar och min pappa är där. Alltså det känns som att jag inte kan säga liksom vad jag vill. [...] Jag vet om att om jag säger någonting och jag säger fel, så fort vi sätter oss i bilen så kommer han skrika på mig. När vi kommer hem så kommer han slå mig eller någonting sådant. Och då säger man inte det man kanske vill eller behöver säga.
Kille

Barn och unga beskriver även brister i delaktighet och information kring beslut som rör deras liv. Många upplever att beslut fattas över deras huvuden och att de inte får förklaringar till varför olika insatser sätts in eller uteblir.

Jag får aldrig en anledning till de flesta beslut. […] De tar beslut åt mig men säger inte ens anledningen. 
Kille

Samtidigt visar underlaget att tidiga frågor om våldsutsatthet och rätt bemötande kan göra stor skillnad. Yrkesverksamma lyfter vikten av att skapa trygghet, ställa frågor till barn om våldsutsatthet och ge barn möjlighet att berätta i en säker miljö.

Vuxnas agerande gör skillnad

Underlaget visar att barns och ungas möjligheter att åtnjuta sina lagstadgade rättigheter och tillgång till skydd, stöd och hjälp ofta blir beroende av enskilda vuxnas engagemang och vilja att ta ansvar. Barn och unga beskriver socialsekreterare som har lyssnat, brytt sig och försökt hjälpa.
Yrkesverksamma beskriver att det framför allt är när vuxna agerar snabbt, lyssnar på barnet och använder sitt professionella handlingsutrymme på möjliga bästa sätt som samhällets skyddsnät fungerar i praktiken. Flera menar också att kvaliteten i stödet ofta är beroende av enskilda medarbetares engagemang snarare än av systemet i sig.

Vuxnas ansvar i det praktiska arbetet

Flera yrkesverksamma lyfter att avgörande faktorer för att ett framgångsrikt arbete med barn som är utsatta för våld är att vuxna agerar snabbt för att skydda barnet, ger barnet rätt förutsättningar att berätta om våld och dokumenterar barnets berättelse på ett rättssäkert sätt. Snabba insatser beskrivs som avgörande både för barnets trygghet och för att barnet ska känna att någon faktiskt bryr sig och tar ansvar.

För att när man pratar med sina föräldrar, eller för mig när jag pratar och min pappa är där. Alltså det känns som att jag inte kan säga liksom vad jag vill. [...] Jag vet om att om jag säger någonting och jag säger fel, så fort vi sätter oss i bilen så kommer han skrika på mig. När vi kommer hem så kommer han slå mig eller någonting sådant. Och då säger man inte det man kanske vill eller behöver säga. 
Kille

Vidare handlar ett framgångsrikt arbete om mer än endast akuta åtgärder. Barn behöver långsiktigt skydd, kontinuitet och trygga vuxna som finns kvar över tid. När vuxna tar ett varaktigt ansvar och bygger tillitsfulla relationer ökar möjligheten för barn att återhämta sig och känna trygghet.

Ja men om en vuxen kanske inte tror att han vill prata så kan man ändå fråga om vill du prata. Då kanske ungdomen säger ja igen. 
Kille

Vuxna runt omkring mig som var förstående och sådant som var jättebra. Så vuxna runt omkring mig som förstod och fångade till mig. 
Tjej

Samtidigt beskriver både barn och yrkesverksamma att ansvar ofta faller mellan olika myndigheter. Yrkesverksamma efterfrågar bättre samverkan, tydligare ansvarsfördelning och ett starkare barnrättsperspektiv där barnets behov av skydd alltid går före andra intressen.

Lagstiftning i sig är inte tillräcklig om den inte omsätts i praktisk handling. För att barn ska få tillgång till sina rättigheter krävs att vuxna uppmärksammar barns signaler på utsatthet, ställer frågor till barn om våld och alltid agerar. Barn vittnar om att de far oerhört illa när vuxna tar hänsyn till andra vuxna i stället för att se till barnets bästa. 

Barn och unga samt yrkesverksamma beskriver hur vuxna förminskar våldet, prioriterar att hålla ihop familjen eller tvekar inför att ingripa av andra skäl. Barn upplever att föräldrars ord väger tyngre än barns och att våldet hamnar i skymundan i socialtjänstens utredningar. Då uppstår ett dubbelt svek från vuxenvärlden: först våldsutövandet i sig, därefter den bristande responsen från omgivningen. 

Yrkesverksamma har en skyldighet att agera

Enligt 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400) ska vissa yrkesverksamma genast anmäla till socialtjänsten om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Anmälningsskyldigheten gäller redan vid misstanke. Du behöver inte veta säkert vad som har hänt och du ska inte själv utreda barnets situation. Det är socialtjänstens ansvar att bedöma vilket stöd eller skydd barnet behöver.

Barnombudsmannens slutsatser och rekommendationer

Bristerna i samhällets skyddsnät är återkommande och systematiska. De kan inte förstås isolerat, utan samverkar och påverkar varandra. Bristerna får allvarliga konsekvenser i praktiken för utsatta barn. Glappen i skyddsnätet leder till allvarliga konsekvenser i hela stöd- och vårdkedjan, inklusive det långsiktiga stödet till barn och unga i samhällsvård.
 
Ur ett barnrättsperspektiv är det avgörande att skydda barn och unga från att bli utsatta för våld genom att förebygga våldsutsatthet och att så tidigt som möjligt upptäcka barn som redan är utsatta för våld. Förebyggande insatser och tidig upptäckt, kombinerat med rätt stöd och skydd, minskar inte bara risken för fortsatt utsatthet utan begränsar också de negativa konsekvenser som våldet kan få för barnets hälsa, trygghet och utveckling. 

En grundläggande förutsättning är att kunskapen om barns utsatthet för våld, våldets konsekvenser och kontexten som våldet sker i stärks. Det krävs en gemensam förståelse och ett tydligare barnrättsperspektiv, liksom en klargjord insikt om att en förälder som utövar våld mot sina barn begår en brottslig handling och att barnet är ett brottsoffer med rätt till skydd. 

För att minska risken att barn faller mellan verksamheter behöver samhällets insatser präglas av kontinuitet, tydlig informationsöverföring och ett starkt barnrättsperspektiv. Mot denna bakgrund lämnar Barnombudsmannen bland annat följande rekommendationer:

  • Det ska inrättas en barnombudsman i varje kommun och region.

  • Implementera BarnSäkert som nationell modell för att tidigt fånga upp barn i familjer där det finns riskfaktorer som påverkar barn negativt. I detta bör även ingå traumascreening av föräldrar och barn. Kompetens om hedersrelaterat våld och förtryck måste ingå. Många barn och unga, i enskilda intervjuer och i referensgrupperna, har betonat hur viktigt det är att bryta den onda cirkeln av våld som förs vidare från föräldrar till barn.

  • Stärk efterlevnaden av anmälningsskyldigheten enligt 19 kap. 1 § SoL.

    a) Huvudmännens ansvar för att personal uppfyller anmälningsplikten. Det ska kunna få konsekvenser för den enskilda verksamheten (till exempel förskolan eller skolan) om lagstiftningen inte efterlevs.

    b) Tjänstemannaansvar för den som inte lever upp till anmälningsskyldigheten.

    c) Otillbörlig påverkan mot tjänsteman i syfte att förhindra en orosanmälan bör ses som en försvårande omständighet kopplat till exempelvis olaga hot, alternativt utgöra ett särskilt brott.