Barn som känner en hög livstillfredsställelse

De flesta barn känner en hög livstillfredsställelse. I undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021–2022 svarar 75 procent av flickorna och 88 procent av pojkarna i årskurs 5, 7 och 9 att de känner en hög livstillfredsställelse. Andelen flickor som uppger att de har en hög livstillfredsställelse har sjunkit sedan 2005/2006, medan motsvarande andelar för pojkar varit relativt stabila under samma period. Detta innebär att könsskillnaderna har ökat och är som störst nu.

Barn och unga berättar för oss

Hälsa är ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. I djupintervjuer som Barnombudsmannen har genomfört inom ramen för årsrapport 2024, Hur dåligt måste man må egentligen, har vi samtalat med barn och unga om den psykiska hälsan. Barn och unga har berättat att den psykiska hälsan är beroende av att ha människor omkring sig som man mår bra av och kan prata med. De berättar också att den psykiska hälsan kan höra ihop med den fysiska. En del barn beskriver hur den psykiska hälsan och ohälsan varierar över tid och att man inte alltid tänker på sin psykiska hälsa så länge man mår bra. De lyfter bland annat betydelsen av stöd från föräldrar och andra vuxna samt vikten av att vuxna förvaltar förtroendet som barnet ger när det berättar om psykisk ohälsa. Barn har till exempel berättat för oss:

Kompletterande statistik

En närmare analys av undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021–2022 visar större skillnader mellan olika grupper av flickor och pojkar i förhållande till ålder, ekonomiska förutsättningar och geografisk plats. 

I årskurs 5 svarar 85 procent av flickorna och 92 procent av pojkarna att de känner en hög livstillfredsställelse. I högstadiet sjunker andelarna, framförallt för flickor, vilket innebär att könsskillnaderna ökar:

• I årskurs 7 svarar 69 procent av flickorna respektive 87 procent av pojkarna att de känner en hög livstillfredsställelse.
• I årskurs 9 svarar 71 procent av flickorna respektive 85 procent av pojkarna att de känner en hög livstillfredsställelse.

Barn i familjer med genomsnittlig eller sämre ekonomi känner i lägre grad en hög tillfredsställelse med livet jämfört med andra barn: 53 procent av flickorna och 76 procent av pojkarna i denna grupp svarar att de känner en hög tillfredsställelse med livet.

Det finns också skillnader mellan olika delar av landet. Minst skillnad mellan flickor och pojkar finns i Hallands län, där 81 procent av flickorna och 91 procent av pojkarna känner en hög livstillfredsställelse. Störst skillnader finns i Dalarnas län: 69 procent av flickorna respektive 89 procent av pojkarna känner en hög livstillfredsställelse – en skillnad på 20 procentenheter.

Dessutom är barn med funktionsnedsättning i genomsnitt mindre tillfreds med livet än barn utan funktionsnedsättning. Mönstret är detsamma oavsett kön och ålder. 

När vi jämför med andra undersökningar vet vi att barn och unga i en utsatt situation är mindre nöjda med livet än andra barn.

• Barn och unga med funktionsnedsättning är i lägre grad nöjda med livet jämfört med andra jämnåriga. I rapporten Att inte bara överleva, utan att faktiskt också leva redovisas resultat från den nationella ungdomsenkäten 2021 där 56 procent av pojkarna med funktionsnedsättning svarat att de känner sig nöjda med livet, jämfört med 75 procent bland pojkar utan funktionsnedsättning. Den lägsta andelen nöjda med livet är flickor med en funktionsnedsättning, 49 procent jämfört med 72 procent av flickor utan funktionsnedsättning.
• Unga hbtq-personer är mindre nöjda med livet i sin helhet. I rapporten Jag är inte ensam, det finns andra som jag. redovisas resultat från den nationella ungdomsenkäten 2021 där 47 procent bland unga hbtq-personer svarat att de är ganska eller mycket nöjda med livet i sin helhet. Bland andra jämnåriga är motsvarande andel 73 procent. Inom hbtq-gruppen är ickebinära mindre nöjda med sitt liv (28 procent) än övriga.
• Barn och unga som är placerade i samhällsvård mår betydligt sämre psykiskt än andra jämnåriga. Enligt Socialstyrelsens kartläggning av psykisk ohälsa hos barn och unga som varit placerade i samhällsvård under 2022 är det tre till fyra gånger så vanligt att de placerade visar tecken på psykisk ohälsa jämfört med de som inte är placerade. Bland placerade barn och unga i åldern 13–20 år uppvisar 55 procent av flickorna och 46 procent av pojkarna tecken på psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är vanligast bland dem som bor på institutionsboenden, det vill säga på SiS särskilda ungdomshem eller på hem för vård eller boende, HVB. Allra högst är andelen bland flickor placerade på SiS särskilda ungdomshem – hela 92 procent av dem uppvisade tecken på psykisk ohälsa under 2022.

Analys

Sammantaget visar dessa resultat på markanta skillnader mellan olika grupper av barn och unga. Barn och unga i en särskilt utsatt situation behöver uppmärksammas för att samhället ska kunna ge barn och unga ett anpassat och heltäckande stöd och skydd i förhållande till deras behov.  

Livstillfredställelse är en del av psykiskt välbefinnande och innebär en bedömning av hur nöjda eller tillfredsställda vi är med livet. I rapporten Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021-2022 hänvisar Folkhälsomyndigheten till forskning som visar att en hög livstillfredsställelse har ett positivt samband med skolanknytning, familjestöd, social kompetens, skolresultat och självreglering.

Psykiskt välbefinnande är i sin tur en del av psykisk hälsa. Världshälsoorganisationen WHO definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjligheterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och kan bidra till det samhälle hon eller han lever i. 

Barn har rätt till bästa möjliga hälsa - ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. FN:s kommitté för barnets rättigheter betonar att denna rätt inte bara är viktig i sig, utan också ömsesidigt beroende av övriga rättigheter i konventionen. Om barnet utsätts för våld riskerar det att skada dess hälsa och utveckling allvarligt. Rätten till hälsa är därför beroende av att barnet skyddas mot alla former av våld (artikel 19). En stor del av de barn och unga som Barnombudsmannen har intervjuat under 2025 berättar om uppväxter som – ofta från tidig ålder – har varit präglade av våld i olika former, missbruk, psykisk ohälsa och andra faktorer som har medfört att de inte har haft ett tryggt hem. De beskriver också med stor tydlighet hur det har påverkat och fortfarande påverkar deras relationer och hur de mår, reagerar och agerar. Ett barn beskriver:

”Jag tror allt våld och, psykiskt och fysiskt våld som har påverkat mig. […] Och jag tror, om jag inte skulle ha våld i mitt liv alls skulle jag vara en annan människa.” (Tjej)

Barnets rätt till hälsa är även beroende av tillämpningen av barnkonventionens grundprinciper: Alla barn är lika mycket värda, har samma rättigheter och ingen får diskrimineras (artikel 2); vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3); barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6); barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet (artikel 12). 

I en kartläggning om ungas psykiska hälsa genomförd av Folkhälsomyndigheten och MUCF beskriver barn och unga bland annat att:

• Den psykiska hälsan stärks av att känna sig sedd, betydelsefull, omtyckt och delaktig.
• Sociala sammanhang och relationer är avgörande för den psykiska hälsan.
• Hälsosamma levnadsvanor som fysisk aktivitet har betydelse.
• Vikten av att föräldrarna och andra närstående lyssnar aktivt på vad de unga berättar och försöker förstå deras situation kontinuerligt – inte enbart när de berättar om sådant som är påfrestande.

I kartläggningen beskriver ett av barnen vad det innebär för henne att må bra psykiskt: 

”Det är en tuff fråga. Att må bra psykiskt skulle för mig innebära att det känns som att livet har en mening. Att man inte bara överlever utan att man faktiskt också lever.[…] Att se fram emot saker, känna lugn i sig själv och inte vara konstant stressad.” (Tjej)

Slutsats och rekommendationer

Sammantaget visar statistiken och barnens egna berättelser på ett tydligt mönster: de allra flesta barn i Sverige upplever att de har hög livstillfredsställelse, men bakom dessa siffror ser vi betydande och växande skillnader mellan olika grupper av barn. De grupper av barn och unga som uppger lägst andel livstillfredställelse är flickor i högstadiet, flickor i familjer med sämre ekonomiska förutsättningar, flickor i vissa regioner, samt barn och unga med funktionsnedsättning – vilket tyder på att barns känsla av tillfredsställelse av livet påverkas av flera samverkande faktorer. Allra minst nöjda med livet är de barn som befinner sig i skärningspunkten mellan olika former av utsatthet – barn med funktionsnedsättning, unga hbtq-personer och barn i samhällsvård – grupper som sällan syns i genomsnittssiffror men som är just de barn barnkonventionens diskrimineringsförbud och krav på likvärdighet är avsedda att skydda. Barnets rätt till bästa möjliga hälsa kan bara uppfyllas fullt ut om samhällets stöd är likvärdigt. Statistiken visar att Sverige ännu inte är där. 

Barnen själva vittnar om att relationer till trygga vuxna är avgörande för hur de mår, att psykisk hälsa varierar över tid, och att stödet måste finnas där när de väl ber om det. Samtidigt uppger barn att de inte alltid vet var gränsen går för att söka hjälp, och att vuxna ibland inte tar dem på allvar. Det finns därmed ett glapp mellan barns behov och det stöd som faktiskt erbjuds av samhället. Även barns utsatthet för våld och dess betydelse för måendet är återkommande i de samtal vi fört med barn och unga de senaste åren.

Mot denna bakgrund vill Barnombudsmannen lyfta fram följande rekommendationer:

• Tydliggör psykisk hälsa i läroplanen och stärk dess roll i nationella hälsoprogrammet. Insatser för barns psykisk hälsa ska prioriteras under hela skolgången.
• Differentierat föräldrastöd som når även föräldrar i en utsatt situation, och som utformas och utvärderas tillsammans med barn, behövs för att stärka relationen mellan barn och föräldrar under de år den betyder som mest.
• Obligatoriska hälsouppföljningar bör införas för att säkerställa att inget barn faller mellan stolarna, oavsett föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets rätt till hälsa.
• Barns rätt till hälsa förutsätter också ett systematiskt arbete mot våld, eftersom våld i alla dess former är ett av de mest allvarliga hoten mot barns psykiska hälsa och utveckling.

Senast uppdaterad: 9 november 2026

Barn med hälsobesvär

Allt fler barn uppger att de har återkommande hälsobesvär. I undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021–2022 svarar 64 procent av flickorna och 38 procent av pojkarna i årskurs 5, 7 och 9 att har hälsobesvär. Med hälsobesvär menas att barnet upplevt minst två av åtta psykiska och/eller fysiska besvär – som huvudvärk, magont, nedstämdhet, sömnsvårigheter eller yrsel – nästan varje dag eller mer än en gång i veckan under ett halvår.

Flickor uppger hälsobesvär i betydligt högre grad än pojkar – en skillnad som varit bestående under hela mätperioden och som ökat över tid. Bland flickor har andelen med hälsobesvär ökat från 37 till 64 procent sedan 2005–2006. Bland pojkar har andelen ökat från 23 till 38 procent under samma period.

Barn och unga berättar för oss

I djupintervjuer som Barnombudsmannen har genomfört inom ramen för årsrapport 2024, Hur dåligt måste man må egentligen?, lyfter barn och unga att skolan är en plats där barn kan få hjälp och att personalen har möjlighet att agera om barn inte mår bra. Men barn och unga beskriver samtidigt brister i vuxnas kunskaper om psykisk ohälsa och att de saknar stöd och anpassningar efter sina behov. Elevhälsan beskrivs som viktig, men uppfattas som otillgänglig, att personalen är uppbokade och sällan närvarande på skolan. Barn efterfrågar trygga vuxna i skolan som lyssnar och stöttar, att vuxna alltid ska ta psykisk ohälsa på allvar och att vuxna inom vården och skolan behöver samverka för att kunna agera.

I Barnombudsmannens förstudie 2025 inför Barnbarometern svarar 82 procent av barnen att "hur du mår" är det viktigaste området som vuxna borde fråga barn om – det överlägset högst prioriterade området. Flickor prioriterar mående högre (87 procent) än killar (78 procent), vilket indikerar olika behov av att uttrycka känslomässigt välbefinnande. I de öppna svaren om vad vuxna borde fråga men ofta glömmer svarar barnen i närmare hälften av kommentarerna att frågor om känslor och mående, exempelvis "Hur mår du?" och "Hur man mår och hur man haft det", bör ställas. 

Kompletterande statistik

En närmare analys av undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021–2022 visar större könsskillnader i förhållande till ålder, ekonomiska förutsättningar och geografisk plats. 

Hälsobesvären ökar med åldern och könsskillnaderna växer ju äldre barnen blir. I årskurs 5 uppger 46 procent av flickorna och 30 procent av pojkarna att de har återkommande hälsobesvär. I högstadiet är andelarna betydligt högre:

• I årskurs 7 uppger 68 procent av flickorna och 39 procent av pojkarna hälsobesvär.
• I årskurs 9 uppger 77 procent av flickorna och 46 procent av pojkarna hälsobesvär.

Familjens ekonomi har också betydelse. Bland barn i familjer med genomsnittlig eller sämre ekonomi uppger 79 procent av flickorna och 55 procent av pojkarna återkommande hälsobesvär jämfört med 55 procent av flickorna och 29 procent av pojkarna i familjer med mycket bra ekonomi.

Det finns också skillnader mellan olika delar av landet, men könsskillnaden – att flickor mår sämre än pojkar – är genomgående i hela landet. Minst skillnad finns i Västmanlands län, där 59 procent av flickorna och 39 procent av pojkarna uppger hälsobesvär. Störst skillnad finns i Värmlands län (67 respektive 36 procent) och Gotlands län (70 respektive 40 procent). 

Barn med funktionsnedsättning uppger i undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021–2022 hälsobesvär i högre grad än barn utan funktionsnedsättning – 61 procent jämfört med 47 procent. Skillnaden är bestående oavsett kön och ålder. Störst andel med hälsobesvär finns bland flickor med funktionsnedsättning i 15-årsåldern, där hela 84 procent uppger återkommande besvär, jämfört med 70 procent bland jämnåriga flickor utan funktionsnedsättning. 

När vi jämför med andra undersökningar vet vi att barn och unga i en utsatt situation mår sämre än andra barn.

• Barn och unga med funktionsnedsättning uppger hälsobesvär i större utsträckning än andra barn. Enligt SCB:s rapport Levnadsförhållanden för barn med funktionsnedsättning är en större andel barn med funktionsnedsättning ofta ledsna eller nere. Den högsta andelen finns bland flickor med funktionsnedsättning, 50 procent, medan motsvarande andel för övriga flickor är 36 procent. Bland pojkar med funktionsnedsättning är andelen 22 procent och motsvarande andel för övriga pojkar är 13 procent. Dessutom är det vanligare att barn med funktionsnedsättning sover dåligt. Den största andelen som sovit dåligt finns bland flickor med funktionsnedsättning, 55 procent, jämfört med 40 procent för övriga flickor. Bland pojkar med funktionsnedsättning uppger 40 procent att de har sovit dåligt, jämfört med 27 procent för pojkar som inte har en funktionsnedsättning.
• Det är även vanligare att unga hbtq-personer har återkommande hälsobesvär. I rapporten Att inte bara överleva, utan att faktiskt också leva redovisas resultat från den nationella ungdomsenkäten 2021 där 49 procent av unga hbtq-personer svarat att de har tre eller fler hälsobesvär oftare än en gång i veckan. Bland andra jämnåriga är motsvarande andel 32 procent.
• Barn och unga som är placerade i samhällsvård mår betydligt sämre psykiskt än andra jämnåriga. Enligt Socialstyrelsens kartläggning av psykisk ohälsa hos barn och unga som varit placerade i samhällsvård under 2022  är det tre till fyra gånger så vanligt att de placerade visar tecken på psykisk ohälsa jämfört med de som inte är placerade. Bland placerade barn och unga i åldern 13–20 år uppvisar 55 procent av flickorna och 46 procent av pojkarna tecken på psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är vanligast bland dem som bor på institutionsboenden, det vill säga på SiS särskilda ungdomshem eller på hem för vård eller boende, HVB. Allra högst är andelen bland flickor placerade på SiS särskilda ungdomshem – 92 procent av dem uppvisade tecken på psykisk ohälsa under 2022.

Analys

Sammantaget visar dessa resultat på markanta skillnader mellan olika grupper av barn och unga. Barn och unga i en särskilt utsatt situation behöver uppmärksammas för att samhället ska kunna ge barn och unga ett anpassat och heltäckande stöd och skydd i förhållande till deras behov. 

Enligt Folkhälsomyndighetens rapport Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021/2022 kan återkommande hälsobesvär ha konsekvenser för barn och unga. På kort sikt kan de leda till lägre välbefinnande och sämre skolprestationer. På längre sikt kan det innebära ökad risk för ohälsa, kortare utbildning och svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Eftersom många och allt fler barn och unga uppger återkommande besvär över tid drar Folkhälsomyndigheten slutsatsen i ljuset av forskning att det huvudsakligen är strukturella faktorer i samhället och miljön som ligger bakom utvecklingen. Exempelvis är skolans betydelse som både arbetsmiljö och social miljö för barns psykiska hälsa väl belagd i forskningen.

Barn har rätt till bästa möjliga hälsa. Hälsa handlar inte enbart om frånvaron av sjukdom eller andra åkommor utan är ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. FN:s kommitté för barnets rättigheter betonar att denna rätt inte bara är viktig i sig, utan också ömsesidigt beroende av övriga rättigheter i konventionen. Om barnet utsätts för våld riskerar det att skada dess hälsa och utveckling allvarligt. Rätten till hälsa är därför beroende av att barnet skyddas mot alla former av våld (artikel 19). En stor del av de barn och unga som Barnombudsmannen har intervjuat under 2025 berättar om uppväxter som – ofta från tidig ålder – har varit präglade av våld i olika former, missbruk, psykisk ohälsa och andra faktorer som har medfört att de inte har haft ett tryggt hem. De beskriver också med tydlighet hur det har påverkat och fortfarande påverkar deras relationer och hur de mår, reagerar och agerar. Ett barn beskriver:

”Jag tror allt våld och, psykiskt och fysiskt våld som har påverkat mig. […] Och jag tror, om jag inte skulle ha våld i mitt liv alls skulle jag vara en annan människa.” (Tjej)

Barnets rätt till hälsa är även beroende av tillämpningen av barnkonventionens grundprinciper: Alla barn är lika mycket värda, har samma rättigheter och ingen får diskrimineras (artikel 2); vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3); barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6); barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet (artikel 12). 

Slutsats och rekommendationer

Sammantaget visar statistiken från undersökningen Skolbarns hälsovanor på ett tydligt mönster: andelen barn med hälsobesvär ökar över tid och det finns betydande och växande skillnader mellan olika grupper av barn och unga. De grupper av barn och unga som uppger högst andel hälsobesvär är flickor i högstadiet, flickor i familjer med sämre ekonomi, flickor med funktionsnedsättning och flickor i vissa regioner, vilket tyder på att flera faktorer samverkar snarare än verkar var för sig. 

Samtidigt visar andra undersökningar att barn i samhällsvård och unga hbtq-personer också mår psykiskt dåligt – grupper som inte alltid synliggörs i statistiken och som är just de barn barnkonventionens diskrimineringsförbud och krav på likvärdighet är avsedda att skydda. De bakomliggande orsakerna till ökningen av psykiska hälsobesvär analyseras och åtgärdas inte och de stora skillnaderna mellan olika grupper av barn och unga följs inte upp tillräckligt. Exempelvis, utöver enstaka frågor om mobbning i skolan och på internet, ställs för närvarande inga frågor om barns och ungas utsatthet för olika former av våld och vilken betydelse det har för hälsan utforskas inte närmare i undersökningen Skolbarns hälsovanor. 

Barnens egna röster visar var lösningen kan ligga: barn behöver trygga vuxna i skolan som lyssnar och stöttar. De lyfter att skolan är den arena där barn behöver fångas upp tidigt, men elevhälsan uppfattas som osynlig och otillgänglig just när den behövs. Att stärka denna funktion – synligt, tidigt och behovsanpassat – framstår därför som en verkningsfull väg att vända utvecklingen och tillgodose barns rätt till bästa möjliga hälsa. Även barns utsatthet för våld och dess betydelse för måendet är återkommande i de samtal vi fört med barn och unga de senaste åren.

Mot denna bakgrund vill Barnombudsmannen lyfta fram följande rekommendationer:

• Inför en nationell plan mot mobbning - och skriv in den i skollagen. Ingen skola ska kunna blunda för mobbning.
• Säkerställ barnanpassad information om vart barn kan vända sig för stöd, vård och behandling när de mår psykiskt dåligt.
• Inför obligatoriska hälsouppföljningar för alla barn, där även frågor om barnets utsatthet för alla former av våld alltid ska ställas rutinmässigt. Implementera BarnSäkert som nationell modell för att tidigt fånga upp barn i familjer där det finns riskfaktorer som påverkar barn negativt. I detta bör även ingå traumascreening av föräldrar och barn.
• Inför behandlingsansvar inom elevhälsan – och stärk elevhälsan. Alla barn ska ha rätt till vård och behandling när och var de behöver det.
• Inför en sammanhållen barnjournal som följer barnet mellan vårdgivare, kommuner och skolformer, så att information om barnets hälsa aldrig går förlorad vid flytt eller skolbyte.

Senast uppdaterad: 9 november 2026

Barn med långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar

Allt fler barn uppger att de har en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. I undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021-2022 svarar 27 procent av flickorna och 29 procent av pojkarna i årskurs 5, 7 och 9 att de har en långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller annat långvarigt hälsoproblem som fastställts av en läkare – till exempel diabetes, allergi, eksem eller ADHD.

Andelen har ökat sedan 2013–2014, då 22 procent av flickorna och 21 procent av pojkarna uppgav detsamma. Ökningen har dock inte sett likadan ut för flickor och pojkar: bland pojkar har andelen ökat mer och snabbare – särskilt mellan 2017–2018 och 2021–2022 – vilket gör att pojkar i den senaste mätningen för första gången ligger något högre än flickor.

Barn och unga berättar för oss

I djupintervjuer som Barnombudsmannen har genomfört inom ramen för årsrapport 2016, Respekt, berättar barn och unga med funktionsnedsättning att de utvecklar egna strategier för att klara av livet när omvärlden inte alltid lyssnar eller vill förstå dem. De beskriver även att beslut kan fattas i deras liv utan att de är delaktiga och informerade, samt att de möts av låga förväntningar, att skolundervisningen är dåligt anpassad efter deras behov och att de inte utmanas i sitt lärande. Barn och unga med funktionsnedsättningar blir också oftare utsatta för kränkningar, ofta mycket grova kränkningar, jämfört med andra. För en del barn är detta en ständig del av vardagen samtidigt som skolornas arbete mot kränkande behandling brister.

Inom ramen för Barnombudsmannens uppdrag att undersöka brister i samhällets skyddsnät för barn har såväl barn och unga som yrkesverksammas lyft vikten av att hälso- och sjukvården, i synnerhet barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), upptäcker våld mot barn och ger dem förutsättningar att prata om eventuell utsatthet i kontrast till det stora fokuset på utredningar av neuropsykiatriska utredningar och medicinering. Barn och unga har bland annat berättat för oss:

Kompletterande statistik

En närmare analys av undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021-2022 visar att andelarna elever med långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar ökar med ålder och över tid sedan 2013/2014 för både flickor och pojkar:

• I årskurs 5 har ökningen varit måttlig: från 21 till 24 procent bland flickor och från 21 till 27 procent bland pojkar.
• I årskurs 7 är ökningen något större: flickornas andel har ökat från 23 till 28 procent, medan pojkarnas andel har ökat från 21 till 29 procent.
• I årskurs 9 syns den största ökningen totalt sett: flickornas andel har stigit från 23 till 32 procent, medan pojkarnas andel har ökat från 20 till 30 procent.

Det finns även betydande skillnader mellan olika delar av landet, och variationen skiljer sig tydligt mellan åldersgrupperna:

• I årskurs 5 är spridningen mellan regionerna måttlig. Bland flickor varierar andelen mellan 20 och 30 procent, och bland pojkar från 22 till 33 procent.
• I årskurs 7 är variationen betydligt större, framförallt för flickor. Bland flickor sträcker sig andelen från 17 procent till 45 procent, och bland pojkar från 22 till 36 procent.
• I årskurs 9 är spridningen måttlig. Bland flickor varierar andelen mellan 20 och 37 procent, och bland pojkar från 20 till 33 procent.

I undersökningen Skolbarns hälsovanor ställs inte några följdfrågor om vilken typ av sjukdom, funktionsnedsättning eller hälsoproblem det rör sig om. Det är även oklart vad de ökade andelarna över tid och de regionala skillnaderna beror på. 

Barn och unga med funktionsnedsättning är i många avseenden en särskilt utsatt grupp. Flera undersökningar visar att barn och unga med funktionsnedsättning mår sämre samt har det svårare i skolan och på fritiden jämfört med andra barn.

• Enligt undersökningen Skolbarns hälsovanor 2021-2022 är skoltrivseln något lägre, skolstressen mer utbredd och utsatthet för mobbning vanligare bland barn med funktionsnedsättning jämfört med andra barn. Dessutom är barn med funktionsnedsättning mindre tillfreds med livet, har sämre självskattad hälsa och oftare självrapporterade hälsobesvär jämfört med övriga barn.
• Resultat från Levnadsförhållanden för barn med funktionsnedsättning redovisas resultat från undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF) 2023 som visar bland annat att barn med funktionsnedsättning trivs i lägre grad i skolan och mår sämre – fler känner sig nedstämda, sover dåligt eller är trötta på lektionerna. Färre har arbetsro och nära vänner, och fler blir illa behandlade av både lärare och klasskamrater. 
• I rapporten Unga med funktionsnedsättning redovisas resultat från den nationella ungdomsenkäten 2021 visar bland annat att unga med funktionsnedsättning är mindre nöjda med sin fritid och upplever mer sällan att de har lagom mycket fritid. Fler avstår från fritidsaktiviteter – ofta för att de inte har råd, inte känner sig välkomna eller för att aktiviteterna inte är tillgängliga eller anpassade.

Analys

Artikel 23 i barnkonventionen slår fast att barn med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar har rätt till ett fullvärdigt liv där de bemöts med värdighet, kan vara självständiga och delta aktivt i samhället som alla andra barn. De har också samma rättigheter som alla andra barn, bland annat rätten till:

• likvärdighet och icke-diskriminering (artikel 2),
• liv, överlevnad och utveckling (artikel 6),
• delaktighet och att höras i alla frågor som rör barnet (artikel 12),
• skydd mot alla former av våld (artikel 19), och
• bästa möjliga hälsa (artikel 24).

För att kunna följa upp denna grupp av barn och unga i en särskilt utsatt situation behövs bättre statistik. FN:s barnrättskommitté har i dess senaste rekommendationer lyfts behovet av statistik i uppföljningen av barnkonventionen som bland annat avser barn med funktionsnedsättning. Den enkätfråga som används av undersökningen Skolbarns hälsovanor för att mäta elevers självskattning av funktionsnedsättning är densamma som i Undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF). SCB anser att frågan är för bred eftersom 26 procent, motsvarande cirka 870 000 barn i åldern 12–18 år, svarar i Barn-ULF att de har en funktionsnedsättning. Dessutom skiljer frågan inte mellan sjukdom och funktionsnedsättning och säger inget om huruvida det faktiskt innebär svårigheter i vardagen. 

SCB har fått i uppdrag av regeringen att ta fram statistik om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning, med särskilt fokus på barn – ett uppdrag som ska slutredovisas i 2028. SCB kommer att bland annat undersöka hur väl ett registerbaserat mått, personer med insatser relaterade till funktionsnedsättning (PIF), stämmer överens med självskattade svar i Barn-ULF. SCB planerar även i samråd med myndigheter och civilsamhället att ta fram en ny enkätfråga om funktionsnedsättning i Barn-ULF. 

Slutsats och rekommendationer

Det utvecklingsarbete som SCB leder på regeringens uppdrag är ett viktigt steg för att kunna följa upp levnadsvillkoren för barn och unga med funktionsnedsättning. Barnombudsmannen välkomnar detta och understryker att barn och unga med funktionsnedsättning bör göras delaktiga i arbetet.

Samtidigt finns det redan i dag mycket kunskap om den utsatta situation som barn och unga med funktionsnedsättning befinner sig i. Samhället har därför ett ansvar att agera och stärka stödet till dessa barn och unga. Mot denna bakgrund vill Barnombudsmannen lyfta fram följande krav till regeringen:

• Inför krav på individuella stödplaner och systematisk uppföljning för barn med funktionsnedsättning. Stöd i skolan ska ges i tid, på rätt sätt – och utan att barn faller mellan stolarna.
• Inför en nationell plan mot mobbning - och skriv in den i skollagen. Ingen skola ska kunna blunda för mobbning.
• Inför en sammanhållen barnjournal som följer barnet mellan vårdgivare, kommuner och skolformer, så att information om barnets hälsa aldrig går förlorad vid flytt eller skolbyte.
• Inför behandlingsansvar inom elevhälsan – och stärk elevhälsan, särskilt i förskolan. Alla barn ska ha rätt till vård och behandling när de behöver det.

Senast uppdaterad: 9 november 2026