Tolkning och tillämpning av barnkonventionen

Läs mer om vägledningen och ta del av vår digitala utbildning och webbinarium.

Folkrätt

Barnkonventionen är ett folkrättsligt instrument. Folkrätten är ett rättssystem som reglerar förhållandet mellan stater. I folkrätten ingår exempelvis mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt och internationell straffrätt. Ett folkrättsligt instrument, som barnkonventionen, ska tolkas med utgångspunkt i folkrättsliga tolkningsregler och källor. Dessa tolkningsregler och rättskällor skiljer sig från de som används vid tolkning av en nationell lag. Läs mer om folkrätt och mänskliga rättigheter i kapitel 1 i vägledningen.

Folkrättens källor

Vägledning om folkrättens källor finns i artikel 38 i stadgan för den Internationella domstolen (International Court of Justice (ICJ) som är FN:s främsta rättskipande organ. Förteckningen över rättskällor i artikel 38 omfattar internationella överenskommelser (traktat), internationell sedvanerätt, allmänna rättsgrundsatser, rättspraxis och rättsvetenskaplig litteratur. Läs mer om rättskällorna, dess hierarki och betydelse i kapitel 2 i Vägledningen

Metoder för tolkning och tillämpning

I vägledningen beskrivs metoder för hur man kan gå till väga vid tolkning och tillämpning av barnkonventionen.

Tolkning av internationella konventioner – däribland barnkonventionen

Utgångspunkten för de folkrättsliga tolkningsreglerna beskrivs i Wienkonventionen om traktaträtten. Läs mer om folkrättens tolkningsregler i kapitel 3 i vägledningen. För att tolka vad barnkonventionen innebär i ett specifikt ärende eller beslut kan man ta hjälp av nedanstående steg.

1. Börja i barnkonventionen. Börja med att läsa vad som faktiskt står i barnkonventions text, inklusive inledningen (preambeln), om de rättigheter som kan påverkas av det aktuella ärendet. Barnkonventionens originaltexter är arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. Det är originaltexterna som gäller som svensk lag efter inkorporeringen 1 januari 2020.
2. Tolka enligt den allmänna regeln om tolkning. Tolka det som står i barnkonventionen ärligt i enlighet med den gängse meningen av konventionens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av konventionens ändamål och syfte. Läs mer om den allmänna regeln om tolkning i kapitel 3.3 i vägledningen.
3. Är resultatet av tolkningen tvetydigt eller oklart? Eller är det uppenbarligen orimligt eller oförnuftigt? Då kan du behöva ta hjälp av supplementära tolkningsmedel.

Supplementära tolkningsmedel

Supplementära tolkningsmedel kan användas för att få bekräftelse på den meningen som framkommer vid tillämpningen av den allmänna tolkningsregeln eller för att fastställa en mening när tolkningsresultatet är oklart eller orimligt. Läs mer om supplementära tolkningsmedel i kapitel 3.4 och 4.4 i vägledningen.

Exempel på supplementära tolkningsmedel är:

• Barnrättskommitténs uttalanden. Uttalanden från Barnrättskommittén kan utgöra ett viktigt stöd och ge viss vägledning vid tolkning och tillämpning av barnkonventionen. Barnrättskommittén har bland annat uttalat att grundprinciperna (artikel 2, 3, 6 och 12) ska vara vägledande vid tolkning och tillämpning av de övriga bestämmelsen i konventionen, men att de också har en självständig betydelse.

Läs mer om FN:s barnrättskommittés uttalanden

• Andra konventioner. Andra konventioner om mänskliga rättigheter kan ibland bidra till tolkningen i förhållande till uttrycket eller sammanhanget. De olika konventionskommittéernas uttalanden på sina respektive områden kan användas som stöd för tolkningen.

Läs mer om mänskliga rättigheter (regeringen.se)

• Rättspraxis: Rättspraxis från både nationella och internationella domstolar kan vara ett hjälpmedel för att förstå innebörden av barnkonventionens bestämmelser.

Ta del av Barnombudsmannens bevakning om rättspraxis avseende barnkonventionen

Barnkonventionen i rättstillämpningen

När du gått igenom ovanstående steg vet du vad barnkonventionen säger om ditt ärende. Nu behöver du jämföra med övrig svensk lagstiftning. Läs mer om detta i kapitel 6.3 i vägledningen.

1. Finns det en reglering? Börja med att identifiera vilken eller vilka bestämmelser i lagar och förordningar som är tillämpliga på det ärende som du har framför dig.
2. Finns det tolkningsutrymme? Om det finns utrymme att tolka den inhemska bestämmelsen på ett sådant sätt att den kan ges ett innehåll som svarar mot konventionens innebörd ska bestämmelsen tolkas fördragskonformt med barnkonventionen.
3. Direkt tillämplighet? Om det saknas uttryckliga inhemska regler för den aktuella situationen kan barnkonventionen komma att fylla ut den vanliga, inhemska regleringen genom att tillämpas direkt som ett komplement som det rör sig om en sådan bestämmelse i barnkonventionen som är direkt tillämplig. Huruvida bestämmelsen är direkt tillämplig avgörs av rättstillämparen i den specifika situationen (prop. 2017/18:186 s 88 f.).
4. Finns det en reell konflikt? Eventuella normkonflikter får lösas med hjälp av sedvanliga konfliktlösningsprinciper.