Bristfälliga kontaktvägar till stöd vid utsatthet för sexuellt våld
Många barn och unga lever med erfarenheter av sexuellt våld, sexuell exploatering eller våld i partnerrelationer helt ensamma. Skam, rädsla och brist på förtroende för vuxna gör att tröskeln för att söka hjälp är skyhög. Men när de väl söker hjälp så är vägen till stöd ofta krånglig.
Är du ett barn som behöver hjälp eller känner du ett barn som behöver hjälp?
Text text Text text Text text Text text Text text
Kontakter
Text text Text text Text text Text text Text text
När vägen till stöd inte är självklar
När ett barn utsätts för sexuellt våld, sexuell exploatering eller våld i partnerrelationer ska samhället säkerställa omedelbart skydd och lättillgängliga kontaktvägar. Insatser ska utgå från barnets behov och omfatta både akut stöd och långsiktig hjälp.
Jag tror att vissa inte frågar för det är för jobbigt, och vuxna är rädda att utlösa stressen. Men man måste komma ihåg att man varit med om det jobbigaste redan. Det kan också bero på att man känner sån rädsla att göra nån annan obekväm.
Barn måste ges möjlighet att uttrycka sina erfarenheter på sina egna villkor och på de plattformar där de befinner sig. När barn inte blir trodda eller möts av obetänksamma frågor riskerar tilliten till vuxna och samhällets skyddssystem att skadas.
Att liksom inte bli arg när man berättar något så hemskt. Och inte tro att det är lögn. Det är ju det som är farligt. När vuxna säger att nämen det där, nu ljuger du [namn]. Det där har inte hänt. Då stänger man in sig till slut i ett skal.
Hinder för att berätta om sexuella övergrepp, grooming eller våld i partnerrelationer är ofta enorm. Det krävs kända, trygga och anonyma ingångar där barn kan ta den första kontakten utan rädsla för skam eller repressalier.
Det är som en labyrint, det kommer massa väggar i vägen så måste man gå tillbaka igen, men det är inte alla som orkar det.
Barnets rätt till hjälp, stöd och skydd
När ett barn utsätts för eller bevittnar våld ska samhället säkerställa omedelbart skydd och rätt stöd. Insatser ska utgå från barnets behov och omfatta både akut skydd och långsiktigt stöd, som behandling, skolstöd och rehabilitering. För många barn är konsekvenserna långvariga och kräver stöd över tid.
En central del av barnets rättigheter är rätten att komma till tals och bli lyssnad på. Barn ska ges möjlighet att uttrycka sina erfarenheter och åsikter i frågor som rör dem, och deras berättelser ska tas på allvar. När barn inte blir trodda riskerar tilliten till vuxna och samhället skyddssystem att skadas.
Det är viktigt att understryka att barn inte själva ansvarar för att få rätt hjälp och skydd. Det ansvaret ligger alltid hos vuxna och hos samhället. När samhället tar barns rätt till hjälp, stöd och skydd på allvar skapas förutsättningar för återhämtning, trygghet och en framtid fri från våld.
Barn och unga görs till problemet
När barn och unga väl samlar mod att berätta om sexuella övergrepp, sexuell exploatering eller utsatthet sker på digitala miljöer möts de allt för ofta av ett bemötande som lägger skulden på dem själva. Flera tjejer vittnar om hur myndigheter, skola och omgivning gör dem till problemet i stället för att se dem som brottsoffer i behov av skydd.
Nej men alltså det känns som att jag är problemet hela tiden när det gäller soc. Och det känns som att de inte vill ta tag i roten av problemet. […] Ingen har sett den där lilla [namn] som behöver hjälp. För de har bara sett ett problembarn. Det är alltid jag som har varit problemet. Ingen annan.
Vid sexuell exploatering och köp av sexuell handling ser vissa yrkesverksamma utsattheten som ett självskadebeteende snarare än som allvarliga övergrepp mot ett barn. Synsättet där barnet förväntas "sluta göra så mot sig själv" utan att samhället ingriper mot förövarna bidrar till att normalisera övergreppen, fördjupa skammen och beröva barnet dess rätt till upprättelse och stöd.
Jag blev också väldigt skuldbelagd av omgivningen när polisen till slut fångade in mig [antal] månader efter jag började sälja mig.